– Jag tror att Fidels död skulle vara en enorm tomhet i legitimitet för den nuvarande regeringen.

Andrés Rivarola Puntigliano, föreståndare för Latinamerikainstitutet vid Stockholms universitet

Fakta: Castros väg till makten

Fidel Castro Ruz föddes den 13 augusti 1926 nära Birán i Holguínprovinsen, i en förmögen familj.

Han blev politisk aktiv under universitetstiden, då han studerade juridik.

När Fulgencio Batista tog makten genom en statskupp 1952 övertygades Castro om att en väpnad kamp var nödvändig.

Den 26 juli 1953 angrep Fidel Castro och ett hundratal andra kasernen Moncada i Santiago de Cuba. Attacken misslyckades, många dödades och Castro fängslades.

Attacken mot Moncada var symboliskt viktig och gav namn åt den revolutionära 26 juli-rörelsen, som Castro grundade i Mexiko efter att han frigivits 1955. Andra medlemmar var bland andra brodern Raúl Castro, argentinaren Ernesto "Che" Guevara och Camilio Cienfuegos.

I december 1956 gick de i land på Kuba med båten Granma och inledde ett gerillakrig.

I januari 1959 tog revolutionärerna, med Fidel Castro i spetsen, makten i Kuba.

Källa: TT, NE

Fakta: Konflikten med USA

1961 deklarerade Castro för första gången officiellt en marxistisk ståndpunkt och de diplomatiska förbindelserna med USA bröts.

Den 17 april samma år invaderade 1 500 exilkubaner, stödda av USA, Grisbukten. Invasionen misslyckades och Castros maktställning stärktes.

I samband med Kubakrisen 1962 införde USA en handelsblockad mot Kuba.

1976 antogs en ny konstitution, som slår fast att Kuba är en socialistisk stat som leds av kommunistpartiet. Castro tillträdde som president.

I början av 2000-talet började den kubanska oppositionen synas allt mer, vilket slogs ner hårt emot under "Kubas svarta vår" 2003, då ett stort antal regimkritiker greps och fängslades.

Den 17 december 2014 meddelade Raúl Castro och USA:s Barack Obama att länderna beslutat att återupprätta de diplomatiska förbindelserna. I samband med detta skedde även ett fångutbyte.

Sedan dess har ländernas öppnat sina respektive ambassader, infört reselättnader och lättade restriktioner för pengatransaktioner. 2016 blev Obama den första amerikanska president som besökte Kuba på 88 år.

Källa: TT, NE

Fakta: Det ekonomiska beroendet

Kuba, som ställt om i stort sett all produktion till sockerrör, blev alltmer beroende av öst. I och med Sovjetunionens fall kraschade Kubas ekonomi och landet gick in i vad som kallas "Specialperioden", med utbredd fattigdom och brist på allt ifrån mat till bränsle.

I början av 1990-talet växte en parallell ekonomi fram, i och med att turister välkomnades och betalade med USA-dollar. Dollarn ersattes senare av "konvertibla pesos", med samma värde som dollarn. Kuba har än i dag ett system med två parallella valutor, vilket bidragit till ökade klassklyftor, mellan de som har och de som inte har tillgång till den 25 gånger starkare valutan.

Efter att Hugo Chávez tillträtt som president i Venezuela 1998 inleddes ett nära samarbete mellan länderna. I utbyte mot att Kuba skickade läkare, lärare med mera, försåg Venezuela öriket med olja. Den nuvarande krisen i Venezuela har även skapat oro för hur Kuba ska påverkas.

Lördagens födelsedagsfirande har förberetts i månader och målningar som hyllar den tidigare ledaren pryder gatorna i Havanna. Turister har strömmat till födelsestaden Birán, enligt sajten Cubanet.

Det var på nyårsdagen 1959 som gerillan med Fidel Castro i spetsen tog makten från diktatorn Fulgencio Batista. Men tankarna på en politisk revolution började långt tidigare och formulerades hos Castro när general Batista sju år tidigare själv tagit makten genom en statskupp.

– Det var enorma sociala och ekonomiska skillnader på Kuba, så de ville förändra det politiska systemet, men också ha ekonomiska reformer för att få till social rättvisa i landet, säger Andrés Rivarola Puntigliano,föreståndare för Latinamerikainstitutet vid Stockholms universitet.

Beroende av Sovjet

Revolutionsledningen hade till en början stort folkligt stöd och omvandlingen av Kuba startade genast, med en jordreform som exproprierade land, omfattande nationaliseringar, sänkta hyror och stora satsningar på välfärd. De positiva förändringar som kubaner oftast nämner än i dag är de som rört utbildning och sjukvård.

– En stor del av Kubas befolkning var analfabeter, så man genomförde en enorm reform i utbildningssektorn, säger Rivarola Puntigliano.

De diplomatiska förbindelserna med USA bröts i början av 1961, varpå den misslyckade invasionen av Grisbukten och Kubakrisen cementerade fiendskapen och stärkte Castros ställning.

Dissidenter besvikna

Beroende av stödet från öst ökade gradvis och när Sovjetunionen föll samman kollapsade också Kubas ekonomi. I dag minns många kubaner med fasa 1990-talets "specialperiod", som präglades av strikt ransonering och extrem fattigdom.

I början av 2000-talet blev den otillåtna oppositionen allt mer synlig vilket ledde till ökad repression och omfattande gripanden.

Sedan Fidel 2006 blev sjuk och brodern Raúl Castro tog över har utländska investeringar blivit synligare och ett begränsat privat ägande börjat tillåtas.

De återupptagna förbindelserna med USA som offentliggjordes i december 2014 har av många setts som ett avgörande steg för att öppna upp Kuba mot omvärlden. Men dissidenter och andra kritiker är besvikna på att närmandet skett utan några egentliga krav på ökade mänskliga rättigheter.

Generationsskifte nära

Fidel Castros medverkan vid offentliga sammanhang är numera sparsam och rykten om hans död florerar med jämna mellanrum, liksom spekulationerna om vem som är tänkt att ta över när 85-årige Raúl försvinner.

– Jag tror att Fidels död skulle vara en enorm tomhet i legitimitet för den nuvarande regeringen, säger Rivarola Puntigliano.

Han påpekar att många trodde att systemet skulle försvinna redan efter Sovjetunionens sammanbrott, men säger att det är annorlunda nu. Hittills har samma personer som ledde de omfattande förändringarna i början av revolutionen och då hade stark folklig förankring, också suttit kvar vid makten.

– När de personerna är borta tror jag att det blir mycket svårare atthitta andra som kan legitimera det här systemet på samma sätt. Vi går mot ett generationsskifte och då kommer det förmodligen att bli förändringar.