Shahin var 13 när hon giftes bort med en 18 år äldre man. Efter bröllopet upptäckte hon att han hade en fru till.

För tre år sedan flydde hon sin hemstad i Iran – för att bli peshmerga i exil.
Tusentals iranier har flytt över bergen till den kurdiska regionen i Irak, där åsikts- och religionsfriheten är större. Komala, Iranska kommunistiska partiet, har endast underjordisk verksamhet i Iran.
Huvudsätet och partistyrelsen finns i ett flyktingläger utanför Sulaymaniyya i nordöstra Irak.

Lägret har egna soldater och skyddsrum, men också en tv-station och tre radiokanaler. Det ligger mellan höga bergstoppar där styrkor med beväpnade peshmergasoldater ständigt håller vakt.
– Vi turas om att vakta lägret. Mitt arbete är egentligen i radions arkiv, men på kvällarna har jag vaktpass, säger Yamila Kopay.

Hon lämnade hem och familj i Iran när hon var 24 år. Liksom de andra som en gång kommit till lägret kan hon aldrig återvända hem, utan att riskera livet.
– Men det är värt det. Här lär vi oss att tänka själva. Hemma hade jag fruktansvärd press på mig från familjen. Jag fick inte ens träffa mina kusiner, utan var helt kontrollerad, säger hon.

Shahin Beniardavan, 31, följde traditionen och familjens vilja i många år innan hon fick nog.
– Jag blev bortgift när jag var 13. Det var fruktansvärt. Han var 18 år äldre och hade redan en fru, fast jag inte visste om det. Till sist skilde jag mig, fast jag fick hålla på tre år i domstol.

När Shahins pappa krävde att hon skulle ingå ett nytt äktenskap flydde hon.
– Jag ville jobba, men han tillät inte det utan sa att jag måste gifta mig. Jag hade ju beska erfarenheter och klarade inte en gång till, säger hon.

Jila Abbasi var 20 när hon flydde. Hon tvekar inte en sekund om det var värt det.
– Självklart, att ta upp kampen är det viktigaste. I Iran finns familjer som tar ifrån kvinnan alla rättigheter. Man får inte prata med vem man vill, inte gifta sig med vem man vill. Om kvinnan har sexuella relationer utanför äktenskapet kan regimen döma henne till döden genom stening.
När det kommer nya flyktingar till Komalalägret får de genomgå tre månader i träningsläger. Det innebär att lära sig att hantera vapen, som automatgevär och pistol, och försvara lägret genom militär krigföring.

Dessutom ingår lektioner i politisk teori, historia och omvärldsanalys.
Metros guide och tolk, Amineh Kakabaveh, bodde i Komalalägret som flykting och peshmerga innan hon så småningom kom till Sverige som kvotflykting:
– Jag var 14 när jag blev förföljd av regimen i Iran. Enda felet jag gjort var att jag pratade med ungdomar om våra mänskliga rättigheter och var politiskt engagerad. Utvägen var att komma till Komala och bli peshmerga.

Sedan hon lämnade lägret har det utvecklats från tältläger till en liten by med hus och egna hem för dem som bor där.

– Vapnen har aldrig varit något som jag eller någon annan i lägret har gillat, men det är det enda skydd vi har mot förföljelse och angrepp, säger Amineh Kakabaveh.

Jag frågar om likheter och skillnader mellan Komala och PKK-gerillan. Jila Abbasi svarar:
– Vi kämpar båda för kurdernas frihet, det har vi gemensamt. Men vi sätter jämställdhet mellan könen före, liksom jämlikhet mellan klasser och demokrati. För PKK är kurdfrågan viktigast och de är beredda att ta till vapen för den i större utsträckning än vi.

UD: Peschmerga har status som regionens säkerhetsstyrka

SJÄLVSTYRE. Metro frågade Ulf Hagman på svenska Utrikespolitiska institutet om dagens situation i Kurdistan:

Hur fungerar Kurdistan kontra resten av  Irak? 
– Dagens förhållanden bygger på konstitutionen från 2005 som ger alla Iraks provinser rätt att bilda regioner med ett starkt självstyre. Det var mycket oenighet om den nya författningen, och Iraks sunniaraber fick löfte om att vissa saker skulle kunna ändras, bland annat förhållandet mellan regioner och Bagdad. Diskussioner om detta har inletts.
– Kurdistan har en regional regering och ett parlament. Regionen får stifta lagar om i stort sett allt som gäller det egna området och ta upp skatter. Centralregeringen bestämmer om utrikespolitik, försvaret och ekonomiska och andra frågor som har betydelse för hela landet.

Har kurderna egen armé eller gerilla?
– Peshmerga har fått status som regionens egen säkerhetsstyrka och räknas alltså inte som en av de irakiska milisgrupper som enligt författningen ska upplösas eller ingå i irakiska armén. Förutom PKK och Pejak finns i Kurdistan också rester av terroristgruppen Ansar al-Islam och kanske någon fristående milisgrupp, utan större betydelse.