Fakta: Svensk flygplan i Italien

Kustbevakningens spaningsflygplan KBV 501 ingår i Frontex operation Triton. Från basen i Brindisi, Italien, är uppdraget att söka efter båtar i anvisade områden.

Syftet är att hjälpa Italien med gränsövervakning, att rädda liv och att motverka gränsöverskridande brottslighet.

Fyra svenskar finns i besättningen – två piloter och två systemoperatörer. I flygplanet finns även en sambandsofficer från Guardia di Finanza.

KBV 501 leds av Frontex internationella ledningsstab i Rom. Vid ett sjöräddningslarm övergår insatsledningen till den central som ansvarar för den aktuella insatsen.

Spaningsflyget har möjlighet att fälla livräddningsflottar.

Källa: Kustbevakningen

Stegen ekar i trapphuset på Via Etnea 353, en huvudgata i Catania på Sicilien. Klockan har slagit 13.30 och Mamadou Kebe skyndar sig från Röda korsets lokalkontor, där han hjälper flyktingar att hitta förlorade släktingar, till dagens uppdrag på fältet.

– Jag ska till vår "safe point" nu. Den öppnar klockan 14 i dag, säger han till TT:s utsände.

Så kallas platsen där 20-årige Mamadou Kebe och ett gäng andra volontärer reser ett Röda korset-tält, ställer ut bänkar och fyller borden med vatten och något att äta.

Många lyfter handen i luften och hälsar glatt när han passerar på Catanias livliga gator.

– Det här området är som ett litet Afrika på kvällarna, med musik, dans och bra stämning.

Vet hur det är

Som 15-åring satt Mamadou Kebe själv på en båt från Libyen – med livet som insats. Han steg i land på Lampedusa för fem år sedan och är nu volontären som i allra högsta grad kan leva sig in i dagens migrant- och flyktingström. Familjen bor kvar i Senegal och saknaden är enorm, men i Catania trivs han ändå med livet.

– För mig är det samtidigt viktigt att försöka hjälpa de som kommer nu, jag förstår deras oro och utsatthet.

Någon anstormning av migranter är det inte vid Röda korsets tält i dag. Visst har människor slagit läger runtomkring på Sicilien. Men de flesta befinner sig i Italiens olika typer av mottagningscenter. Hur situationen ser ut inne i dessa "hotspots" och "hubbar" är svårt att vittna om – för att ta sig in krävs en rejäl dust med italiensk byråkrati.

– En kollega ansökte om tillstånd för att besöka ett mottagningscenter för flera månader sedan, men han väntar fortfarande, säger Juan Matias, koordinator på Läkare utan gränsers fartyg Dignity I, som nyss fört i land 308 räddade migranter på Sicilien.

Ostoppbara vägar

Strax före årsskiftet avslutade Läkare utan gränser sina medicinska insatser i Pozzallos mottagningscenter på grund av "ovärdiga mottagningsförhållanden".

– Hittills vet vi inte om fler syrier börjar ta den här vägen efter att Balkanrutten stängt, säger Juan Matias från hamnen i Pozzallo inför nästa insats till sjöss.

– Men bristen på säkra och legala vägar till Europa gör det verkligen inte otänkbart. Redan överfulla båtar skulle fyllas ännu mer.

Försök att stoppa rinnande vatten i en bäck, och inse strax hur vattnet porlar vidare i en ny riktning. Och det är ungefär så resonemanget går när organisationer och politiker förutspår en ökning av antalet migranter till Italien, eftersom flera hinder på Balkanrutten gör den obrukbar. Oron puttrar hos regeringen i Rom som befarar att flyktingar från Mellanöstern söker sig västerut – och ersätter Greklands öar med Italiens – när de ska hitta en ny rutt till Europa.

Svensk besättning

I luften ovanför det farliga havet flyger Kustbevakningens spaningsflygplan KBV 501 med syftet att hjälpa Italien med gränsövervakning och att rädda liv. Den svenska besättningen har upptäckt flera båtar med migranter, som sedan räddats och förts i land – men också människosmugglare som kunnat gripas.

– Mellan arbetspassen pratar vi mycket om hur tufft folk har det ombord på båtarna som inte är särskilt sjövärdiga, och hur tacksamma vi är över att kunna sitta i ett tryggt flygplan, säger befälhavaren och piloten Lars Werner.

Vid Röda korsets "safe point" sitter en man som rest från en plats som många andra drömmer om att komma till. Med flera bussar och tåg har Muhammed, som egentligen heter något annat, rest från ett kyligt tältläger i Thisted på norra Jylland. Efter sex månader fick han nog. Nu är målet att åka till södra Libyen och samtidigt undvika att bli utsatt för våldsamheter och grymheter på vägen.

– Europa var inget för mig. Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig tillbaka. Kanske via Sudan.

Ögonen ser ut att tåra sig när som helst.

– Jag ber, det är det enda jag kan göra.

Mamadou Kebe drömmer om att snart kunna besöka familjen i Senegal. Men livet vill han fortsätta leva i Europa.

– Jag har fått många nya vänner, har lärt mig ytterligare ett språk och är väldigt lycklig här.