Hej alla 60-talister!
Jag är född 1992 och har, för att citera Petter, ingen jävla aning om vad fan ni håller på med.
 
Vi lever i ett samhälle där en av de största trenderna är att med högst 140 tecken berätta för hela världen vad man gör precis i detta ögonblick.

Ett samhälle där man surfar i mobilen och pratar i telefon på datorn. Ett samhälle där man frågar sig hur utbrändhet kan vara en lika vanlig sjukdom som influensa.

Mitt i allt detta, 60-talister, så lever era barn. Det är vi som tar mest skada av det här.
Vi tillbringar våra dagar med att lägga ut bilder på oss själva på internet till allmän beskådan, men vi har ångest över att vara med i skolkatalogen.

Vi fotar oss själva i bikini framför spegeln och publicerar bilderna på nätet där hela världen kan se dem, men vi virar in oss i handdukar när vi har simning på idrotten.

Vi vänder ut och in på våra hjärtan och skriver det vi kommer fram till på bloggar som vem som helst kan läsa, men vi idiotförklarar lärare som frågar hur vi mår och deklarerar att vi ”fan inte tänker prata med henne om det”.

Men det här samhället är inte bara bilddagböcker och bloggar. Det är också självdestruktivitet deluxe.

Och någonstans bland anorexi, rakblad och bup-köer så börjar jag undra var ni föräldrar är någonstans. Var är ni när era barn behöver er?

Hur kan ni inte se att något är fel när er dotter kommer hem efter att ha ”varit på filmkväll” och både klänningen och livet har förstörts på samma kväll?

Var är ni när er son byggt upp så mycket aggressioner inom sig att han går ut och låter närmaste person bii offer för dem? Vad är det som gör er så upptagna att ni inte har tid för era barn?

 Jag är livrädd för min generation. När femtonåringar mördar varandra fem dagar innan skolavslutningen så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Vi vill inte att våra föräldrar ska twittra hela dagarna. Vi vill att ni ska skjutsa hem oss, läsa våra bloggar och sitta med oss och äta.
Och sluta att skylla på att vi inte vill att ni ska lägga er i. Vi åker hellre bil med er hem från fester än hittar vår bästa vän död i en skog.