Socialtjänsten är för passiv – och det är barnen som får lida. Det visar en mycket kritisk rapport från landets länsstyrelser.

Det är stora skillnader – orimligt stora – mellan hur olika kommuners socialtjänst hanterar anmälningar om barn som far illa, enligt Karin Björnson, en av rapportförfattarna.
– Om ett barn mår dåligt kan man inte vara säker på att det utreds – det beror på vilken kommun det bor i, säger hon.
Av de 21 länsstyrelserna har 18 noterat att besluten om utredning dröjer för länge. Ofta hinner det hända nya traumatiska saker i barnens liv innan samhället reagerar.
– Man ser inte signalerna tillräckligt tydligt. Det verkar som om kommunerna behöver bättre vägledning, säger Karin Björnson.
Rapporten noterar också stora brister i socialtjänstens placering av barn i familjehem.
 

Nacka utreder sällan anmälningar

Socialtjänsternas stöd till utsatta barn i Stockholms län har blivit bättre, men har stora brister.

Länsstyrelsen har granskat 310 anmälningar i Nacka, Norrtälje, Södertälje och Österåker, samt Hässelby-Vällingby och Maria-Gamla stan. Det är stora inbördes skillnader. I Maria-Gamla stan ledde 77 procent av anmälningarna till utredningar, jämfört med endast 21 procent i Nacka.

I var fjärde av de anmälningar som granskats anser länsstyrelsen att motiveringen till att inte inleda utredning inte framstår som rimlig. I bara 65 procent av fallen har socialnämnderna gjort en bedömning av om barnet är i behov av vård eller skydd innan de beslutade att inte inleda utredning.    

Analys: Vem kan de lita på?

Många av oss hoppades kanske att fallet med Louise i Vetlanda var det sista. Men vi fortsätter att svika barnen.

Länsstyrelsens rapport berättar om barn som hittas utomhus för att de har blivit slagna och inte vågar gå hem. Eller ensamma hemma med en berusad och hotfull pappa. Vad gör socialen? Ingenting.

De gånger socialen gör en utredning kan det ta flera månader. Allt beror på vad man bor. Det är som rysk roulett. Hur länge ska vi spela ett så högt spel med våra barn?

De här barnen blir dubbelt svikna. Först av sina föräldrar, och sedan av resten av vuxenvärlden. Jag undrar om de någonsin ska våga lita på någon igen.