Flera fall där mordmisstänkta frias eftersom de skyller på varandra har upprört allmänheten den senaste tiden.  

I ett mordärende handlade det till och med om att ingen kunde dömas eftersom alla erkände. Ärendena liknar det så kallade Lindomefallet som för 20 år sedan blev ett av Sveriges mest uppmärksammade mordärenden.

Anders Bergstedt gick nyligen i pension efter 47 år som polis, bland annat som utredare på våldsroteln i Stockholm. Han anser att domstolarnas agerande är orimligt:

– De juridiska teknikaliteterna kommer allt längre från vad som är att betrakta som rättvisa och det allmänna rättsmedvetandet. Det är ju inte bara vanliga människor som anser att bevisen är fullt tillräckliga för fällande dom. Även åklagare, och i flera fall tingsrätterna, har ju ansett samma sak.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap och chef för Centrum för polisforskning vid Uppsala universitet. Han anser generellt att domstolarna inte ställer för höga krav på bevisningen utan att det i stället handlar om att vi måste förbättra kunskapen i rättskedjan.

– Kunskap på det tekniska området är färskvara. Poliserna måste utbildas och få chansen att hålla sig ”up-to-date” när det gäller bevissäkring. 

I dag finns det tyvärr ett alltför stort kunskapsglapp när det gäller vad SKL och andra aktörer kan göra med de spår som kan säkras på en brottsplats. 

Många gånger kan sådan kunskap vara helt avgörande för vad en domstol i slutändan anser är bevisat.

– Juridiken är nyckeln och att poliserna förstår hur domstolarna resonerar är ytterst viktigt. Ansvaret för en sådan kunskapsutveckling ligger dock inte bara hos polisen. Juristerna har traditionellt sett varit dåliga på att kommunicera med övriga delar av rättsväsendet och självkritiskt kan man säga att vi jurister många gånger har ansett oss vara lite finare än andra.

Osäkerhet om vem som gjorde vad sänkte straffen

Långared  När den 69-årige lantbrukaren Torgny Antby från Långared utanför Alingsås kom ut i ladugården i oktober 2011 blev han bakbunden och ihjälslagen med ett järnrör. Senare blev hans 70-åriga hustru Inger bakbunden och kvävd till döds i sovrummet.  

Både tingsrätten och hovrätten konstaterar att det är uteslutet att morden kan ha begåtts av någon annan än de två polska män som åtalades. Tingsrätten dömde dem för båda morden men hovrätten friade dem från mordet på Torgny Antby. Hovrätten skriver:

”Det kan inte uteslutas att situationen urartade så att det blev fråga om ett allvarligare brott än vad som var förutsett. Det är då fullt möjligt att endast en person, utan den andres medverkan, utdelade de dödliga slagen.” 

När det gäller mordet på Inger så fanns det teknisk bevisning som kunde binda männen till sängkammaren. Hovrätten sänkte tingsrättens straff från livstids fängelse till 15 års fängelse.

Ansågs skyldiga till mord – men kunde inte dömas

Säffle När 51-årige Jerry Eriksson festade med ytterligare tre personer i en lägenhet i Säffle i mars i år blev det bråk. Jerry utsattes för mycket kraftigt våld mot huvudet och förblödde av den grova misshandeln.

De övriga tre personerna – en kvinna och två män – skyllde på varandra och hävdade för egen del att de var oskyldiga. Att alla hade blod från Jerry på sina kläder kunde ha naturliga förklaringar eftersom mordet skett där alla hade befunnit sig. Alla tre åtalades men friades av tingsrätten som skriver:

”I fråga om vem eller vilka som har begått våldet mot Jerry Eriksson är de åtalades versioner i huvudsak oförenliga med varandra. Det står helt klart att ingen utanför kretsen av de åtalade kan ha gjort någonting. Bevisläget är sådant att det utöver vad de åtalade själva berättat i princip inte finns någon bevisning som direkt pekar på vem som har gjort vad.”

Åklagaren har överklagat fallet till hovrätten.

Oklarhet om vem som höll i kniven friade alla

Norsborg Två systrar och en bror hade firat julafton med en av systrarnas pojkvän i Norsborg söder om Stockholm förra året. På natten blev det bråk vilket slutade med att pojkvännen höggs till döds. Innan polisen kom diskades mordvapnet av vilket enligt åklagaren har skett för att undanröja tekniska bevis.

När brodern ringde till larmcentralen erkände han att det var han som höll i kniven. I bakgrunden på bandinspelningen hörs dock hur en av systrarna skriker: ”Det var jag som högg.” När polisen kom till platsen erkände alla tre men åklagaren valde att åtala brodern. Han dömdes för dråp men friades senare helt av hovrätten:

”Den tilltalades beskrivning överensstämmer inte med vad hans syster har berättat. Detta kan tala för att hans beskrivning är en efterhandskonstruktion. Hovrätten anser vidare att det i målet har framkommit omständigheter som kan tala för att det är någon annan än den tilltalade som är gärningsmannen.”