Jag hör frågan överallt, liksom varje sommar. På gatuserveringar där små barn har en halv trottoar som lekpark, medan bilarna susar förbi och föräldrarna tittar djupare i sitt ölglas än på sina små mirakel.

Jag hör frågan på campingplatserna och på grillfester när mamma och pappa öppnat kranen alltför mycket på lådvinet. Eller under midsommar när snapsen åkte fram till sillen.
”Men mamma, måste du dricka mer?

Barn som har ont i magen, egentligen långt innan sommarlovet börjar, långt innan mamma och pappa ”vill koppla av” med en liten rackabajsare.

Jag vet inte varför vi bara viskar bedjande till våra mammor. Jag vet faktiskt inte, fast jag har varit det där barnet själv och pappa drack lika mycket som mamma. Kanske hade vi redan gett upp på papporna.

Pappor har druckit för mycket i alla tider. Mammorna har täckt upp, slitit ont och tagit konsekvenserna. Supande mammor är ett rätt nytt fenomen. Nu ska mammor få dricka lika mycket, i jämställdhetens namn. Men jag vet inte vem som vinner på det. Inte är det barnen i alla fall.

Snart är det industrisemester. Varje ledig dag är en anledning att fira med sill och nubbe och öl och vin och ”kan vi inte ha det lite trevligt nu när vi för en gångs skull är tillsammans”. Och ”men sluta tjata” och ”slappna av för fan och var som folk”.

Barnens blickar kommer även denna sommar att naglas fast vid mammas och pappas glas. De kommer att känna doften av fylla, hålla de tafsande händerna undan sig, parera de vuxnas snedsteg och fundera på om det ska spåra ur i kväll också. Ska man hålla sig undan, eller bara försöka hålla dem på gott humör? Man ska inte reta upp en mamma eller pappa på fyllan, det vet vartenda alkisbarn. Helst ska man sjunga snapsvisor. Så de vuxna kan garva lite, klappa en på huvudet och hälla upp en nubbe till.

400 000 barn lever i en missbrukarfamilj. Hur vet man om någon dricker för mycket? Den frågan får jag ofta. Svaret är enkelt: Om någon av dina anhöriga tycker att du dricker för mycket så gör du det.

”Snälla mamma, kan du inte sluta dricka nu.”