Hit kan du vända dig om du har blivit utsatt

Brottsofferjouren

Brottsoffer kan få stöd genom lokala brottsofferjourer i landet. Dit vänder sig varje år kring 50 000 svenskar. De som tar kontakt har oftast blivit utsatta för misshandel, olaga hot, sexualbrott, grov kvinnofridskränkning, rån eller stöld, enligt Brottsoffermyndigheten. Ring 0200-21 20 19 eller gå in på deras hemsida

RFSL:s brottsofferjour 

Är till för dig som är homosexuell, bisexuell eller transperson. Ring  020-34 13 16 eller gå in på hemsidan.

Kvinnofridslinjen

Är en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot eller våld. Numret är 020-50 50 50

Kvinnojourer 

Om du behöver lämna ditt hem finns det ett stort antal kvinnojourer i Sverige. Antingen letar du rätt på en som passar på nätet, eller så kan du gå in på exempelvis Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer eller tjejjourer i Sverige) och går in på kartfunktionen. Du kan även gå in på Unizons hemsida här. Kvinno- och tjejjourer går också bra att prata med för att få mer allmän hjälp.

Mansjourer 

Om du är man som utsatts för övergrepp kan du ta kontakt med lokala mansjourer som du hittar här.

Socialtjänsten

Om du misstänker att ett barn utsätts för sexuella övergrepp så ta kontakt med socialtjänsten i din kommun.

Bris

Som barn kan du ringa BRIS, Barnens rätt i samhället, för att få prata och för att få hjälp med vart du kan vända dig. Ring 116 111.

Ungdomsmottagningen 

Har du blivit utsatt för sexuella övergrepp och inte törs prata med dina föräldrar eller någon i skolan så ta hjälp av ungdomsmottagningen. De har tystnadsplikt, men måste anmäla till socialtjänsten om de misstänker att någon far illa hemma till exempel. Det finns också en ungdomsmottagning på nätet som heter Umo – här hittar du dem!

Fakta
Posttraumatisk stress

Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD (posttraumatic stress disorder).

PTSD kan drabba den som varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet.

Symptom kan vara att man:

  • Återupplever den traumatiska händelsen i form av minnesbilder och känslor.

  • Försöker undvika allt som påminner om traumat, vilket kan innebära att man isolerar sig.

  • Är överdrivet vaksam, vilket kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Får koncentrationssvårigheter och vredesutbrott och problem med sömnen.

  • Får minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Symptomen kan komma några veckor till flera år efter den traumatiska händelsen.

Posttraumatiskt stressyndrom är ett tillstånd som kräver en långsiktig behandling.

Om du känner igen symptomen och misstänker att du eller en närstående kan lida av PTSD, kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Barn och ungdomar kan även kontakta elevhälsan eller en ungdomsmottagning.

Källa: Vårdguiden

Sofia är på klubb för första gången. Hon är minderårig och tycker intresset från den tio år äldre mannen är spännande. Tills han tvingar henne att utföra oralsex på toaletten.

Flera år senare. Klockan är elva på kvällen och den nu 20-åriga Sofia ska lägga sig. Men mobilen ringer och en vän ber henne att följa med ut, hon vill inte vara ensam med den grupp hon är med. Efter övertalan kastar Sofia på sig ett par jeans och en t-shirt, ett klädval som skulle vara av vikt, och följer med.

– När jag vaknade nästa dag trodde jag allt var som vanligt, tills jag kollade åt sidan och såg att hon ligger där – och att han ligger där. Jag förstod ingenting, jag skulle aldrig släppa in honom, en man i övre medelåldern, säger Sofia och fortsätter:

– Jag satte mig upp och såg att trosan hängde vid fotknölen. Då inser jag att jag bilvit drogad och våldtagen. Det var som att vara i en Alice i Underlandet-film, huvudet bara snurrade.

Sofia fick hjälp till polis och sjukhus av en vän och mannen anmäldes och dömdes till tio månaders fängelse för sexuellt ofredande. Eftersom hon var drogad och inte gjorde motstånd räknades det inte som en våldtäkt då. En ny sexualbrottslag trädde i kraft 2005 och i dag klassas fler gärningar som våldtäkt, bland annat sexuellt utnyttjande av offer som är kraftigt berusade eller på annat sätt hjälplösa, oavsett användning av våld. 

►LÄS MER: Evas pappa utnyttjade hennes dotter: "Vi måste prata om övergreppen"

Men mardrömmen var inte slut. Flera år senare träffade Sofia en man som hon inledde ett förhållande med. De gjorde senare slut, ett uppbrott han inte kunde acceptera. När de sågs för att prata ska han ha attackerat henne.

– Hans ögon svartnade och jag får ett slag över vänstra örat. Han drar in mig i min sons sovrum och där och då inser jag att om jag gör mer motstånd dör jag. Jag tar farväl till mina barn i tankarna och hoppas att det inte är de som kommer att hitta mig.

Men den här gången anmäler hon inte.

– Jag hade ju redan anmält en våldtäkt. Jag tänkte ”Vem skulle tro på mig när jag redan varit utsatt för en våldtäkt tidigare? Det händer inte två gånger”.

Först för ett år sedan, långt efter övergreppet valde Sofia att anmäla. Det var en upprättelse för henne själv – trots att mannen aldrig åtalades.

– Jag undrar hur många som faktiskt anmäler när det händer igen. Jag tror att folk ifrågasätter om det verkligen är sant, eller om man utmanat ödet. Genom att prata om det nu känns det som jag i alla fall får början av ett avslut.

Det första övergreppet har hon inte tänkt på som just ett övergrepp förrän på senare år.

– Skulle det hänt i dag skulle jag sagt att det var en våldtäkt. Men då var jag ett barn. Det var någonting jag grävde ner i en grop som har legat där och ruttnat lite och nu luktar det illa.

►LÄS MER: Efter övergreppet: De sa att jag skulle ”tänka på hans familj”

Efter en panikångestattack på jobbet har Sofia i dag diagnostiserats med posttraumatisk stress. Hon beskriver det som att leva i en en bubbla med ångest, problem med närminnet och ett stort kontrollbehov.

– Jag tror ingen kan tänka sig att jag varit med om det här. Mina tonårssöner vet inte om det än. Men det påverkar mig och mina relationer. Jag är rädd för män som jag inte känner och det är ju inte klokt att det är så, säger hon.

Sofia tänker ofta på hur försvarsadvokaten under rättegången frågade om hennes kläder och hur det påverkar den utsattas känsla av skuld.

– Mina kläder visades upp som någonting som gjorde mig trovärdigare. Men tänk om det varit en kväll jag gick ut med en liten klänning, hade det som hänt varit mindre illa? säger hon och fortsätter:

– Det här var nästan 20 år sedan men frågan kommer fortfarande upp på rättegångar i dag. Det är så otroligt upprörande.

Sofia heter egentligen något annat.

►LÄS MER: Tio år har gått sedan övergreppet – men lite har förändrats