Fakta: Valet i Spanien

Efter general Francisco Francos död 1975 övergick Spanien till demokrati byggd på författningen från 1978.

Parlamentet (las cortes) har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset).

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärministern.

I kongressen står 350 platser på spel. Egen majoritet kräver alltså minst 176 platser.

Valkretsarna består av landets 50 provinser samt de nordafrikanska enklaverna Ceuta och Melilla.

Valsystemet gynnar små provinser (krävs färre röster per mandat), stora nationella partier samt partier som är starka i en region.

Fakta: Valresultat

Högerpartiet Partido Popular (PP): 28,7 procent, 123 mandat.

Socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE): 22,0 procent, 90 mandat.

Vänsterpartiet Podemos: 20,7 procent, 69 mandat.

Mittenhögerpartiet Ciudadanos: 13,9 procent, 40 mandat.

Därtill kommer mandat till mindre partier, till exempel katalanska och baskiska nationalister.

Valdeltagandet blev 73,2 procent (68,9 procent vid valet 2011).

PP förlorar partiet 63 mandat i kongressen och tappar 3,6 miljoner väljare (till 7,2 miljoner).

PSOE tappar 20 mandat och 1,5 miljoner väljare (till 5,5 miljoner).

Det krävs 176 mandat av kongressens 350 för att nå absolut majoritet.

Sedan demokratiseringen efter diktatorn Franco har PP och PSOE alltsedan 1982 växlat vid makten. På söndagen miste de tillsammans fem miljoner väljare. Tvåpartisystemets tid är förbi.

Men PP är fortfarande största parti (med 123 av kongressens 350 mandat) följt av PSOE (90) och de nya uppstickarna Podemos (69) och mittenhögerpartiet Ciudadanos (40). Resultatet gör det mycket svårt att få fram en stabil regering.

Den närmaste tiden kommer Madrid att vara ett kokande centrum för förhandlingar om koalitioner eller pakter.

Första sonderingar

Under måndagen gav huvudfigurerna sin syn på valresultatet. Det förekom också vissa kontakter, men inga regelrätta förhandlingar.

– Det parti som fick flest röster bör styra Spanien, sade PP-ledaren och premiärministern Mariano Rajoy med tillägget att det också är viktigt med politisk stabilitet.

Han varnade för att det nyvalda parlamentet riskerar att paralyseras av blockeringar:

– Vi ska vara generösa i dialogerna med övriga partier och hoppas att de andra också kommer att vara det.

Ciudadanos avstår

Huvudbudskapet från Ciudadanos-ledaren Albert Rivera var att hans parti inte tänker ingå i en regering utan ska verka i opposition.

– Nu är det upp till andra att agera, sade han.

Ciudadanos lovar att avstå från att rösta när parlamentet med start den 13 januari ska börja försöka utse ny regeringsbildare.

Däremot kommer Podemos "varken aktivt eller passivt" att bidra till att PP hamnar i regeringsställning, enligt partiledaren Pablo Iglesias. Även PSOE ämnar rösta emot Rajoy.

Tradition av pakter

Niklas Bremberg, statsvetare och Spanienexpert på Utrikespolitiska institutet, tror på en utdragen process innan en ny spansk regering är på plats:

– Om man tittar på de nya blocken kan man paradoxalt nog ändå säga att nu återvänder normalläget i spansk politik, det vill säga varken högern eller vänstern får egen majoritet utan måste söka bredare stöd hos de regionala nationalistpartierna i Baskien och Katalonien.

Sådana pakter över ideologiska gränser har ingåtts tidigare av såväl PP- som PSOE-regeringar.

Svårlösta knutar

Om korruptionen är knäckfrågan att lösa på högersidan, finns motsvarande låsning inom vänstern: Kataloniens framtid.

– Podemos stöder uttryckligen en folkomröstning om Kataloniens självständighet och det blir väldigt svårt för PSOE att ge efter i den frågan, säger Niklas Bremberg.

PSOE vill i stället reformera konstitutionen och göra Spanien mer federalt, men samtidigt slå vakt om den nationella enheten.

Formellt är det upp till kung Felipe VI att presentera en premiärministerkandidat i parlamentet. Om ingen kandidat kan utses inom två månader från den första parlamentsvoteringen kommer nyval att utlysas.