Fakta: Det spanska nyvalet

3 maj: Kung Felipe VI utlyser formellt nyval till den 26 juni.

13 maj: Sista dagen att anmäla koalitionsöverenskommelser till valkommissionen.

18–23 maj: Period för partierna för att lämna in kandidatlistor.

10–24 juni: Officiell valkampanjsperiod.

26 juni: Parlamentsval.

20 juli: Parlamentet återsamlas.

I augusti väntas förtroendeomröstning i parlamentet om ny regering sedan kungen haft samtalsrundor med partierna.

Spaniens parlament (Las Cortes) har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset).

I kongressen finns 350 platser. Egen majoritet kräver alltså minst 176 platser.

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärminister.

Källor: El País, TVE, TT

För första gången i demokratin efter Francos diktatur blir det nyval. Parlamentsvalet den 20 december innebar slutet på den mångåriga tvåpartidominansen av högerpartiet PP och socialistpartiet PSOE. Två nya större partier gjorde entré: vänsterpartiet Podemos och mittenpartiet Ciudadanos.

Inget av partierna blev stort nog för att kunna bilda regering. Och i den nya politiska verkligheten visade det sig omöjligt att kunna bilda en fungerande koalition.

Nu, efter drygt fyra månader av fruktlösa försök, har tiden runnit ut. På tisdagen går parlamentets talman till kung Felipe VI som formellt upplöser parlamentet och utlyser nyvalet.

Ständiga veton

De senaste opinionsmätningarna indikerar inga större rörelser i valmanskåren. Faran finns att Spanien vaknar lika oregeringsbart den 27 juni som innan.

Under förhandlingarna fram till april ägnade sig partierna praktiskt taget bara åt att blockera varandra. Men nu verkar det röra sig på vänsterkanten.

Nykomlingen Podemos samtalar om valsamverkan med det gamla vänsterpartiet IU, som på grund av valsystemet bara fick två av kongressens 350 mandat trots över 920 000 röster i decembervalet. Medlemmarna i IU ska rösta om erbjudandet. Senast den 13 maj måste partierna anmäla ett eventuellt samarbete till valkommissionen.

Podemos mål är att servera PSOE två oaptitliga val: Antingen stödja oss i en bred vänsterkoalition eller bilda storkoalition med ärkefienden PP – varsågod och svälj.

I krigslisten ingår inte svaret på frågan hur en folkomröstning i regionen Katalonien ska hanteras. Podemos accepterar en sådan, medan PSOE vägrar.

Ligger lågt

PP-ledaren Mariano Rajoy, tillförordnad premiärminister, har passivt kört med en vänta och se-taktik sedan december, förutom att bjuda in PSOE till en (historiskt osannolik) storkoalition à la Tyskland – en option som PSOE-ledaren Pedro Sánchez kategoriskt återigen avvisade på måndagen.

Trots alla korruptionsskandaler lär PP förbli det största partiet. Mariano Rajoy manar till en sansad valkampanj och dialog.

– Veton är dåliga för demokratin, sade han i tv-kanalen TVE, med passning vänsterut.