Fakta: Så här ser satsningen ut

Totalt avsätts 90 miljoner under 2016 för svensk idrotts arbete med nyanländas etablering.

Pengarna fördelas bland annat i form av 40 miljoner kronor i bidrag till de olika distriktidrottsförbunden.

Dessa ska sedan kunna bistå olika föreningar som vill starta upp integrationsverksamhet.

Pengarna har fördelats enligt följande:

Siffrorna i kronor:

Skåne 4 640 000

Stockholm 4 080 000

Småland 4 080 000

Västsvenska förbundet 3 320 000

Västergötland 2 960 000

Värmland 2 200 000

Dalarna 2 100 000

Norrbotten 1 920 000

Östergötland 1 740 000

Södermanland 1 920 000

Gävleborg 1 820 000

Västerbotten 1 460 000

Uppland 1 640 000

Västernorrland 1 820 000

Örebro 1 820 000

Västmanland 1 540 000

Halland 1 540 000

Jämtland-Härjedalen 1 260 000

Blekinge 1 260 000

Gotland 880 000

Fotnot: Summan blir totalt 44 miljoner beroende på att medel från 2015 nu skjutits över till 2016.

Av det statliga anslaget fördelas nu drygt 40 miljoner kronor till distriktsidrottsförbunden. Hos dem kan lokala idrottsföreningar som vill bidra med integrationsarbete ansöka om pengar.

Intresset är stort men det är också utmaningarna i arbetet, säger Amir Azrafshan, sedan i höstas koordinator vid Dalarnas idrottsförbund.

– Det är hur mycket folk som helst som hör av sig men vi måste få fler ledare och bredda ledarutbudet med folk från de länder som nu kommer till Sverige, säger han.

Problemet är inte att idrotten inte vill hjälpa till utan det handlar om bristen på resurser, påpekar hans kollega i Skåne, distriktsidrottschefen Patrik Karlsson.

– Vi har 33 olika kommuner och lika många olika scenarier. Många har redan fullt upp med att hitta ledare och träningstider, säger han till TT.

Stora utmaningar

Av en miljon kronor som Skånes distrikt tilldelades under 2015 har därför bara cirka hälften kunnat delas ut till olika föreningar. Resterande medel får i stället skjutas över till 2016.

Folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) medger att det finns stora utmaningar med såväl ledarfrågan som tillgänglighet vid exempelvis olika idrottsanläggningar.

– Det är viktigt från idrottsrörelsen att man ser att det inte bara är deltagare även människor ledarerfarenhet man nu får. Jag vet att man lyckats med det här på sina håll men man skulle också kunna göra mer. När det gäller den andra biten har vi ett ansvar mot kommunerna. Vi behöver ha en dialog: hur kan de klara av sin lokalförsörjning på bättre sätt och finns det något, till exempel genom ändrat regelverk, som vi kan bidra med.

Kan locka lycksökare

Riksidrottsordförande Björn Eriksson välkomnar satsningen men varnar för att ansvaret kan bli för stort.

– Vi är till för att hjälpa att få in människor i samhället men vi kan inte ta över processen. Vi måste fortsätta ha rätten att bestämma över våra resurser och det finns en risk, inte minst på den kommunala nivån, att man börjar styra vad vi ska göra, till exempel "det vore bra om ni kunde hjälpa till även med läxläsningen". Sådant är angeläget men inte idrott.

TT: Finns det också inte en risk att de medel som nu delas ut lockar lycksökare på samma sätt som när det gäller boendelösningar för flyktingar?

– Du har rätt och vi kommer säkert bli lurade här och var men det är inga argument för att inte göra något – däremot att ställa krav på de som söker pengar.