En skylt om att en badplats är privat är inget att fästa sig vid. Allemansrätten gör att man i princip får bada var man vill.

– Den gäller överallt, säger Per Nilsson, som är handläggare på Naturvårdsverket.

Han jobbar med allemansrätt och strandskydd och får varje år frågor om vad det är som gäller, både från folk som vill bada och dem som vill stoppa badare.

Sunt förnuft

Det enda stället där man inte får ta sig ett dopp hur som helst är i den så kallade hemfridszonen, som är området i anslutning till bostäder. Det finns inga exakta bestämmelser för var hemfridszonen börjar och slutar, den badsugne får använda sitt sunda förnuft.

– De boende ska känna sig trygga och inte bli störda. Om man bor någonstans där det är väldigt öppet blir hemfridszonen större än om man bor i tät och kuperad terräng, förklarar Per Nilsson.

Allemansrätten gäller inte för badanläggningar som äventyrsbad. Samtidigt räcker det inte att bygga en brygga eller ett hopptorn för att hävda badförbud för utomstående.

– Det finns en dom om vasaloppsspåret som går ut på att det krävs betydande investeringar för att det ska upphäva allemansrätten, och då räcker det inte med ett hopptorn.

"Knepigt fall"

Nyligen polisanmäldes en kvinna i Östergötland för att hon badat på en strand vid en campingplats där ägaren hävdar att det är badförbud för andra än campingplatsens gäster.

– Det är ett knepigt fall. Generellt gäller allemansrätten överallt, men för att uttala sig om en campingplats måste man se hur det ser ut på plats. Det beror på hur badstranden är belägen i förhållande till campingplatsen.

Per Nilssons tips för den osäkre badaren är att se sig om.

– Finns det inga boende som kan bli störda är det fritt fram. Sedan kan man alltid fråga någon. Det är liksom trevligt att göra det.