Fakta: Problem med rymden

Efter glansperioden på 1960- och 1970-talen och efter Sovjetunionens fall minskade det politiska intresset för storslagna rymdprojekt, något som drabbade Nasa i form av drastiskt minskade anslag under 00-talet.

När president Barack Obama lade ned det ambitiösa Constellation-programmet år 2010 sågs det av många som spiken i kistan för mer ambitiösa bemannade rymdfärder, som att landsätta en människa på Mars.

Orion, som var en del av Constellation-programmet, överlevde dock och nu är förhoppningen att denna farkost kan lyfta med en besättning för första gången i november 2018. Ett antal år senare kanske en marsfärd kan bli av.

Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa är på Sverigebesök för att inspektera en del till sin nya rymdfarkost Orion som ska ta människan längre ut i rymden än någonsin tidigare.

– Med Orion går vi in i en helt ny era, den tredje i ordningen. Orion ersätter rymdfärjorna som i sin tur ersatte Apollo-programmet, säger Nasa:s Susan Mitel som ansvarar för att Orions olika delar integreras på rätt sätt.

Bemannad flygning

I december 2014 sköts den första obemannade testfarkosten upp, vilket var ett första steg till det ultimata målet som är att sätta en människa på planeten Mars.

– Men det dröjer en tio till femton år till dess. Men redan i november 2018 ska den första bemannade flygningen med Orion göras, säger Susan Mitel.

Då ska Orion flyga runt månen i en vid båge innan den kommer tillbaka till jorden igen. På både ut- och infarten rundar Orion månen ett varv för att på så sätt dra nytta av dess gravitation.

"Enormt arbete"

Och det är till denna flygning, även kallad Exploration Mission 1, som det svenska rymdföretaget OHB i Kista i norra Stockholm har fått i uppdrag att bygga en testmodul.

Denna modul, som ska bli Orions servicemodul, ska sitta i direkt anslutning till den kapsel där besättningen är tänkt att sitta. Förutom att modulen ska tillhandahålla astronauterna med värme, vatten, elektricitet och luft ska den även bära de 25 olika styrraketer som behövs under färden.

– Det är ett enormt arbete att sätta ihop allting, säger Staffan Persson, projektledare på OHB.

– En avgörande del är att utföra alla de fogar som behövs, ett område där vi har specialkompetens. Modulen består av fler än 250 titanfogar och varje fog röntgas från tre olika vinklar för att se att de verkligen håller i rymden.

Gentjänst till Nasa

OHB fick uppdraget av Airbus som i sin tur fick uppdraget av den europeiska rymdorganisationen ESA, som tillverkar modulen till Nasa som en sorts gentjänst för den internationella rymdstationen ISS där USA har dragit det tyngsta lasset.

Johan Köhler på Rymdstyrelsen, den svenska motsvarigheten till Nasa, ser det som naturligt att Nasa och ESA samarbetar, men framför allt att Sverige är med på ett hörn.

– Under Apolloprogrammet levererade Hasselblad de kameror som astronauterna använde och under rymdfärjornas tid utfördes många av de fysiologiska experimenten av svenskar. Dessutom levererade vi en astronaut, Christer Fuglesang, säger Johan Köhler.