Många invandrarorganisationer har tidigare kritiserat Säpo för att kalla spionage på svenska medborgare för flyktingspionage. Även i fallet med den iranske spionen kallar Säpo, i sitt hemliga dokument, spionens verksamhet för flyktingspionage, något som irriterar svenska iranier.
– Hur länge ska vi kallas flyktingar? Många med invandrarbakgrund som man spionerar på har dessutom inte kommit hit som flyktingar. Men för Säpo verkar vi vara en bunt båtflyktingar, säger forskaren Mehrdad Darvishpour.
Metro har pratat med över 30 personer för att kartlägga den iranske spionen. En av dem är den före detta iranske presidenten Abolhasan Bani-Sadr. En annan är Amir Farshad Ebrahimi som tidigare har jobbat åt Iranska revolutionsgardisterna (en religiös armé som har till uppgift att upprätthålla lag och ordning). Han är numera en känd journalist, bor i exil i Turkiet och skriver åt de största turkiska dagstidningarna. Båda lever på hemliga adresser.
Ebrahimi känner mycket väl till spionen och säger att det inte råder någon tvekan om att han ljugit om sin identitet och att det är både märkligt och otroligt att man låtit honom rapportera till den iranska ambassaden i Stockholm.

Bani-Sadr, som är mest känd för att ha avslöjat flera iranska spionnätverk i Europa, tror att det kan bero på att Sverige har många handelsavtal med Iran och därför inte vill stöta sig med landet:
– Det är mycket export från Sverige till Iran och mycket pengar är i rörelse.
– Det kan bero på att de låter honom fortsätta sin verksamhet för att avslöja ett större nätverk. Men i andra europeiska länder har vi kunnat bevisa att det handlar om förhandlingar mellan Iran och det land man hittat spionerna i. Så är det också mellan Sverige och Iran, man vill inte förstöra relationerna.

Exiliranier i Sverige är mycket upprörda över uppgifterna om spionen:
– Det är fruktansvärt. De svenska myndigheterna bryr sig inte om oss. Om man hade rapporterat om etniska svenskar hade det blivit ett himla liv, men nu när det handlar om oss exiliranier, som dessutom kan befinna oss i livsfara på grund av hans rapportering, låter man honom bara fortsätta med sin verksamhet. Jag har personligen drabbats av honom. I höstas hörde han av sig till mig och ville veta lite mer om mitt framtida arbete mot den iranska regimen. Han var mycket manipulativ och jag trodde inte för en sekund att han kunde vara spion. Jag och många med mig delade med oss av information som han säkert fört vidare till den iranska regimen, säger en iransk journalist som jobbar i Sverige.

Metro har träffat en kvinna som kom spionen väldigt nära.
– I sitt radioprogram sa han att han är FN-tjänsteman och kan hjälpa asylsökande att få uppehållstillstånd. Jag kontaktade honom och berättade om min kusin i en stad i södra Iran som behövde komma ut ur landet på grund av sin politiska verksamhet. Han sa att han kunde ta emot mig på Karolinska sjukhuset, att han jobbade som läkare på dagarna och som programledare på kvällarna. Vi träffades på sjukhuset. Han bar vit rock och jag tänkte inte en sekund på att ifrågasätta hans identitet.
En annan radiostation än den han jobbade vid började misstänka att något inte stämde och skrev till det iranska läkarförbundet för att kontrollera om han finns i förbundets register. Det visade sig att det inte finns någon iransk läkare med hans namn. Någon vecka efter att den iranska närradiostationen publicerade uppgifterna om att han ljugit om sin läkarlegitimation skrev den iranska underrättelsetjänsten till läkarförbundet och beordrade dem att genast sluta undersöka om spionen är läkare eller inte. (Detta brev har Metro.)
Kvinnan som träffade spionen när denne bar läkarrock säger nu att hennes kusin, bara någon vecka efter att hon träffat spionen, försvunnit spårlöst. Hon är övertygad om att det beror på att hon läckte till spionen.
– Han borde straffas, ställas inför rätta, men i stället låter Sverige honom gå fri. Det är hemskt.