När Hjördis föddes i april startade makarna Rosenvinge processen för att båda skulle bli föräldrar till dottern. Hade de blivit gravida med donerad sperma via den svenska sjukvården hade de sluppit en sju månader lång adoptionsprocess, en närståendeadoption. 

–  Anledningen till att vi behövde göra det här är för att vi fått hjälp i Danmark och att vi är två kvinnor. Får man hjälp inom den svenska sjukvården, då gäller samma regler som för ett heterosexuellt sambopar, säger Therese Rosenvinge till Metro. 

Majoriteten av de svenska riksdagspartierna ställer sig positiva till en könsneutral lagstiftning för regler kring föräldraskap. Trots att frågan utretts har ingenting hänt i praktiken.  

► LÄS MER: Säger ja till att kvinnor ska kunna vara värdgravida 

För lesbiska par som åker till Danmark där den ena kvinnan insemineras med donerad sperma är reglerna annorlunda än för par som får hjälp av svenska sjukvården. I de fall måste faderskapet utredas och adoption genomföras , trots att kvinnorna intygar att de avser att vara barnets föräldrar i samband med inseminationen.

► LÄS MER: Homopappor tillbringar dubbelt så mycket tid med sina barn 

Genom en ansökan hos tingsrätten fick socialtjänsten i uppdrag att utreda Thereses lämplighet att bli förälder. Efter att makarna drivit på frågan kom socialtjänsten hem till dem. De fick frågor om deras relation, hur mycket de bråkar samt om de hade planer på att skilja sig. Men inte så mycket kring Thereses relation till Hjördis. 

–  En fråga som jag tyckte var väldigt märklig och som jag undrar hur den är relevant var att de frågade om vår dotter har några manliga förebilder. En sådan fråga implicerar att vår familj behöver täcka upp för något som brister. Vad ska den manliga förebilden göra? Är det en man som gör typiskt “manliga” saker?  Vad är det man tänker då?

► LÄS MER: Deras barn hamnar i kläm – Sverige laglöst land för surrogatbarn 

Efter besöket skulle socialsekreteraren skriva ett utlåtande och Therese som inte vågade göra annat än att svara på frågan att ”jo, vi har många manliga vänner”. Adoptionsärendet togs sedan upp i socialnämnden i kommunen som yttrade sig och sedan var frågan tillbaka i tingsrätten som fattade beslutet att Therese fick adoptera sin egen dotter.  
Processen att utreda adoptionen tog flera månader och under tiden var det rättsliga läget för lilla Hjördis oklart. Om det värsta skulle hända att mamma Johanna dog, skulle Hjördis på pappret bli föräldralös. 

Men efter sju månaders process fick paret i dag beskedet: Therese är mamma till sin dotter. 

– Det känns jätteskönt. Jag har ju sett mig som hundra procent förälder sedan dag ett, så på ett sätt spelar det ingen roll. Men det känns ändå skönt att ha det på papper, att vi är föräldrar, att Hjördis får en juridisk trygghet.