Det hela började i gymnasiet, berättar Thor Rutgersson, författare som bland annat har skrivit boken ”Inställt pga panik” och pressansvarig på Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.

– Jag hade gått upp i vikt och jag kände mig allmänt misslyckad och att livet inte gick så bra. Sedan började jag träna och äta mer medvetet. Jag gick ner i vikt och kände att det var härligt, att jag hade lyckats med någonting. Det blev väldigt viktigt för mig.

LÄS MER: "Fredrik, 26, fick anorexi: 'Det är en mänsklig sjukdom - inte en kvinnlig"

Han säger att det till en början var ganska sunt, men att det sedan blev mycket fokus på viktnedgången och att han lade mycket av sin självbild och självkänsla i det. 

– Det handlar mycket om känslan av kontroll. Det blev väldigt mycket träning och väldigt lite mat. Jag gick ner i vikt väldigt fort och blev undernärd. Jag fick så småningom åka in på sjukhus där jag fick dropp. Det pågick när jag var 18-19 år gammal. 

Efter ett år med anorexi vände det och han gick från att äta väldigt lite mat till att få bulimi i stället.

– Jag åt okontrollerat ibland och försökte sedan att kompensera det på olika sätt. Jag kräktes inte upp maten utan använde istället laxermedel, jag missbrukade det för att snabbt rensa ut magen. Det har gjort att jag har problem med tarmarna än i dag. Bulimi hade jag i ytterligare ett år innan jag till slut gick på behandling. 

Det tog honom något år med behandling innan han blev stabil igen och det tog mycket längre tid än så innan han fick ett någorlunda normal förhållningssätt till mat och träning. Det har funnits stunder, senare i livet, då han tillfälligt fallit tillbaka i att kontrollera vad han äter.

– Det finns en risk att ta till ett sådant beteende när andra saker känns svåra. Det kan smyga på och komma utan att en är riktigt medveten om det. Vi pratar mycket om det här med vad det är att vara frisk och fri. Jag tror att det är när en kan leva sitt liv så som en vill utan att mat eller träning överskuggar allt annat. Sedan kan det finnas tankar kvar, men en hanterar det. Sådana tankar hanterar jag hela tiden. Och då anser jag mig själv vara frisk och fri.

LÄS MER: "Friska Fanny, 22, tränade på ett sjukligt sätt: 'Fel bilder på Instagram kan påverka negativt"

Han tror att killar kan gå under radarn längre eftersom att många tänker att ätstörningar bara är något som kan drabba tjejer. 

– Jag tror att det finns ett enormt mörkertal. Ätstörningar är heller inte bara anorexi och bulimi – många män hetsäter eller använder mat för att dämpa sina känslor. Men ingen kopplar det till ätstörningar. Sen finns det många män som tränar väldigt mycket, så mycket att det blir ohälsosamt och sliter på kroppen, samtidigt som de minutiöst kontrollerar vad de äter, när de äter och hur de äter. 

Han säger att inte heller det kopplas till ätstörningar, även fast många lider och mår dåligt.

– Därför är det viktigt att vi inte har förutfattade meningar om vem som kan drabbas.

Om ätstörningar

Det finns olika typer av ätstörningar:

Anorexi: Om man har anorexi bantar man kraftigt eller fastar.

Bulimi: Om man har bulimi hetsäter man och försöker sedan göra sig av med maten, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel.

Ätstörning utan närmare specifikation: När man har många, men inte alla, kännetecken för anorexi eller bulimi.

Hetsätning: Kallas också BED, binge eating disorder, och innebär att man har perioder då man hetsäter utan att försöka göra sig av med maten efteråt genom att exempelvis kräkas.

Ortorexi: En variant på anorexi. Man strävar tvångsmässigt efter att vara hälsosam på ett så överdrivet sätt att det i stället leder till ohälsa.

Idrottsanorexi: En variant på anorexi. Om man är idrottare och tränar väldigt mycket samtidigt som man har svårt att äta så pass mycket som kroppen behöver kan man utveckla symtom på anorexi.


Så får du som är drabbad hjälp:

Ungdomar kan vända sig till skolhälsovården, en ungdomsmottagning eller till BUP. 

Om du är vuxen kan du vända dig till en vårdcentral som kan hjälpa dig vidare.

Flera landsting har speciella ätstörningsmottagningar. På flera ställen kan man själv ta kontakt, i vissa fall behövs en remiss från vårdcentral eller skolhälsovården. Närstående kan också vända sig till mottagningarna.

Man kan också få hjälp av frivilligorganisationer som vänder sig till dem med ätstörningar och även till deras närstående.

Källa: Vårdguiden.