Just nu upprörs Sverige över att det förekommer ett sexuellt maktspel inom teater- och filmvärlden. Men kan någon – på riktigt - vara förvånad?

Skulle teatern och filmbranschen var en skyddad verkstad, bortkopplad från resten av den machodominerade världen?

Bortförklaringarna är dock lite mer spännande än vanligt. Som när Dramatenchefen Marie Louise Ekman försökte förklara de sexuella trakasserierna av kvinnliga skådespelare med att "vi är en utsatt yrkesgrupp". Då tappade till och med ett fullblodsproffs som TV4:s morgonankare Jenny Östergren fattningen:
"Vi journalister är också utsatta, men det betyder inte att jag tar Anders på kuken!"

Nej, det är väl klart att Jenny Östergren inte sitter och tar sin kollega i skrevet. Hur skulle det se ut? Hon är ju kvinna.

Som yrkesgrupp betraktad är vi och våra manliga kollegor dock inte så värst mycket rumsrenare än teaterfolket. Redan för två år sedan skrev jag en krönika om machokulturen på redaktionerna:

"När jag kom till en stor tidning, en sommar för länge sedan, envisades redaktionen med att titta på porr. Killarna hade satt upp en bild på alla sommarvikarierna och tävlade i att få kryssa av flest kvinnor. Varje kryss betydde att man hade lyckats få en up-and-coming vikarietjej i säng."

Sedan dess är det många som har berättat att det närmast är att betrakta som en initiationsrit för kvinnliga journalister, detta att bli klämd på brösten, låren och rumpan, få inviter på mailen ”möt mig på i herrtoaletten om tio minuter”, tvingas titta på porrfilm med resten av killgänget, bli nersupen på tidningsfester och påsatt enligt hierarkin att den högste manlige chefen får välja vikarie först – eller bara stå ut med att en manlig kollega kissar i en plastmugg och ställer högst upp på en toadörr så nästa kvinna som öppnar får urinen över sig.

En rapport från Journalistförbundet 2004 visade att det här bara är toppen av ett isberg. Eller ett krisberg, hur man nu vill se det. För så här kommer det att fortsätta, så länge vi har system där (manliga) chefer kan välja vilka (kvinnliga) vikarier de vill ha och ringa in dem på ibland så korta vikariat på som sex dagar i stöten.

Och det är inget unikt för vare sig teater- eller journalistbranschen. 



+ Spårvagnsmuseet i Stockholm, de har den enda tunnelbanan som går enligt tidtabell just nu.

– Vad är det för skit fabrikörerna har stoppat i talgbollarna i år? Fåglarna svälter hellre ihjäl än äter eländet.