Det sticks, sugs, bits och klias. Sommardjuren är sällan välkomna i våra hem. Men konsekvenserna kan bli långt mer otrevliga än upplevelsen i sig. Åtminstone i teorin. 

När nyheten om att en eventuell tigermygga kan ha nått Sverige kablades ut i mitten av juli, fick forskare i ämnet bryta sin semesterro. Myggforskaren Jan Lundström fick plötsligt sin mejllåda full av bilder på privatpersoners misstänka fall av tigermyggor: 

– Det blev som en masspsykos. Helt vansinnigt. Inte en enda av bilderna tillhörde samma släkt ens. Alla bilder föreställde Culiseta annulata, en mygga som brukar dyka upp lite senare på sommaren och som är ganska stor. Kanske är det därför man lägger märke till den. Oavsett så oroar de sig i onödan, säger han. 

Han säger att det är lätt att blanda ihop arter om man inte besitter speciell kunskap men att en tigermygga sticker ut ur mängden. 

– Den är väldigt liten och har extremt starka, svartvita kontraster. Att en mygga skulle vara farlig för att den är svart- och vitrandig är nonsens. Så ser nästan hälften av våra stickmyggor ut.