Fakta: Val som väntar

Flera val i Europa de närmsta åren innebär möjligheter till framgångar för högerpopulistiska och främlingsfientliga partier i Europa.

Österrike, presidentval, december.

Frankrike, presidentval, 2017.

Tyskland, val till förbundsdagen 2017.

– Det ingjuter mod i dem, de ser att det fungerar, säger Benjamin Moffitt, statsvetare på Stockholms universitet, som forskar om populism.

Ann-Cathrine Jungar, statsvetare vid Södertörns högskola som forskar om populistiska och främlingsfientliga partier i Norden och Europa, tror också att Europas populister får vind i seglen av Trumps seger.

Vädrar vårluft

– De vädrar vårluft och ser att det går i USA att nå det högsta ämbetet. Varför skulle det då inte gå i Europa, säger Jungar.

Med "det" syftar Moffitt på det som enligt forskningen är populismens innersta kärna, att säga sig ställa folket, den tysta majoriteten, mot etablissemanget och eliten som beskrivs leva fjärmad från verkligheten.

Donald Trump mot Hillary Clinton var den perfekta rollbesättningen – en entreprenör och miljardär i krig med media, sitt eget parti och Washington mot Clinton från en maktfamilj med decennier i politikens och samhällsmaktens topp. Samtidigt, understryker Moffitt, går det inte att avfärda Trumps väljare som proteströstare.

– De är lite för många för det.

Stärks i anden

Enligt Moffitt är det inte självklart att de europeiska populistpartiernas eller Sverigedemokraternas väljarstöd i sig stärks av Trumps framgång, även om deras självförtroende växer. Flera av dem kommer nog att vara lite försiktiga med att stödja Trump rakt av tillsvidare.

– Vi vet ju inte hur det slutar, det kan ju bli en katastrof, säger Moffitt.

Att ställa sig oreserverat bakom Trump skulle, enligt Moffitt, inte vara riskfritt för Sverigedemokraterna när de arbetar med att framstå som ett modernt och rumsrent parti som, till exempel, säger sig ta avstånd från allt vad sexism och rasism heter.

Ann-Cathrine Jungar säger att Trump precis som flera populistiska partier i Europa driver värdekonservatism och nationalism. Hans framgång kan användas av dem för att tala om att det finns en rörelse som växer, en ny kraft.

Men Jungar och Moffitt säger att talet om en samlad International för populister som reser sig är att läsa in för mycket. Det som framförallt driver de europeiska populisterna är invandrings- och EU-frågan.

De etablerade partierna, tror Jungar, fundera på hur de ska tackla det missnöje som finns.

– De borde fråga sig varför de inte längre har väljarnas förtroende. Ska de ändra sig i EU- eller invandringsfrågor? Eller är det socioekonomisk politik man ska prata mer om, där de högerpopulistiska partierna inte har någon politik på samma sätt?