Fakta: Jasminrevolutionen i Tunisien

Den folkliga revolten i Tunisien, kallad Jasminrevolutionen, startade med att en ung grönsakshandlare i december 2010 satte eld på sig själv i protest mot regimen.

Veckor av massprotester och oro kulminerade den 14 januari 2011 med att president Ben Ali, som styrt landet med järnhand i 23 år, flydde.

Den 14 januari är nu en allmän helgdag i Tunisien, kallad Revolutionens och ungdomens dag.

Revolten i Tunisien brukar beskrivas som starten på det som kallas den arabiska våren. Den spred sig till bland annat Egypten, Jemen, Bahrain, Libyen, Algeriet, Marocko, Jordanien och Syrien — med varierande resultat.

Åter igen har våldet blossat upp i Tunisien. Den senaste veckan har oroligheter spridit sig i landet och i huvudstaden Tunis har affärer bränts och plundrats, vilket lett till att undantagstillstånd införts. Mellan åtta på kvällen och fem på morgonen råder utegångsförbud.

Premiärminister Essid gör vad han kan för att kyla ned den farliga situationen. På lördagen hölls ett krismöte om situationen och i ett tv-sänt tal uttryckte Essid förståelse för demonstranterna, men varnade också för "illasinnade element" som kan infiltrera demonstrationerna.

Många gripna

Ett stort antal personer har gripits till följd av oroligheterna och enligt en talesperson för inrikesministern ska nu läget ha stabiliserat sig.

Fem år efter att diktatorn Zine El Abidine Ben Ali störtades har högljuda protester hörts mot den höga arbetslösheten och fattigdomen i landet. Läget förvärrades än mer när en 28-årig arbetslös man förra veckan elektrifierades och dog, då han under en demonstration klättrat upp i en elstolpe. Händelsen är inte olik den för fem år sedan när en grönsakshandlare satte eld på sig själv i protest mot arbetslöshet och trakasserier från polisen – vilket blev startskottet för den så kallade Jasminerevolutionen.

Skör situation

Fanny Härgestam, journalist boende i Tunis och som även har skrivit en bok om landet, menar att läget är väldigt skört. Minsta lilla övertramp från myndigheterna kan sluta med att det går riktigt illa.

– Tunisien behöver konkreta och välplanerade åtgärder, men ännu finns ingen allomfattande strategi för att ens börja med att ta tag i de djupa ekonomiska och sociala problemen, säger hon till TT.