Vardagsrasi

Anmälningar till diskrimineringsombudsmannen, olika rättsfall och forskning visar att diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är vardag för många människor och att vardagsrasismen påverkar både hälsa och tillgång till rättigheter.

Vardagsrasismen är en särskild kategori kränkningar som handlar om hur hudfärg eller bakgrund bemöts och kommenteras på ett nedsättande sätt i mötet med andra människor.

Källa: Diskrimineringsombudsmannen 

Efter artiklarna om Victor Ganguly, 20, som utsattes för vardagsrasism på tunnelbanan har fler personer som varit med om liknande händelser hört av sig till Metro. En av dem är Muna Farah, 18 år i Växjö.

– Det här är väldigt vardagliga saker för mig. Det är saker som sker hela tiden, vart jag än går, säger Muna.

Hon berättar om en händelse som inträffade när hon hade varit och träffat en kompis och skulle ta sig hem från stan. Hon stod och väntade på bussen vid en busshållsplats och flera bilar körde förbi.

Säljarens rasistpåhopp på Ilias, 32: ”Man kan inte lita på sådana som du”

– En av bilarna var full av ungdomar. De körde fram och tillbaka och tittade på mig. Sedan stannade de till precis framför mig och skrek ”din jävla svartskalle, åk hem!”, berättar Muna.

Vid ett annat tillfälle satt hon inne på stationen i Växjö och pratade med en kompis.

– Efter ett tag säger en man i 50-årsåldern ”wow, vilken bra svenska du pratar, är du adopterad?”. Det är som att folk ser ner på en för att man har en annan hudfärg, som att min hudfärg är ett handikapp. Man får en helt annan blick.

Muna säger att hon inte längre tar åt sig.

– Det är ju hemskt egentligen, men på ett sätt har jag faktiskt blivit van och det är ju ännu värre. Vi ska stå upp för oss själva och inte tillåta det här, men på ett sätt borstar man det bara över axeln. Jag tar illa upp, men jag tar inte åt mig. Och det är hemskt, säger Muna.

Taher, 58, fick inte betalt när han körde taxi – för att han ”inte var svensk”

Zakarias Zouhir, ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund, menar att det är vanligt att människor som utsätts för vardagsrasism reagerar på samma sätt som Muna Farah.

– Ja, tyvärr är det så. Man skakar av sig det här, går hem och fortsätter med sina liv. Men det farliga med det i längden är människor mår psykiskt dåligt. Man blir trött och orkar inte sköta sitt jobb. Det tar på krafterna, säger Zakarias Zouhir.

Han önskar att flera ska våga och vilja anmäla och prata om det.

– Det vi ser är bara toppen på isberget. Man vågar inte anmäla och fortsätter sopa det under mattan. Jag tycker inte att man ska skaka av sig det här, utan visa att man inte köper det. Vi är en del av det här samhället.