Fakta: Offentliga upphandlingar

Det är många som noterat hur vissa saker som upphandlas gemensamt genom en offentlig upphandling, visar sig vara betydligt dyrare än butikspriset på en vara. I Stockholms län kunde en stödstrumpa som på apoteket kostar 120 kronor, komma att kosta landstinget 6 000 kronor.

"Ganska svårt"

Det avtalet skulle kosta landstinget 500 miljoner kronor under fem år, men har i praktiken kostat nästan lika mycket, 465 miljoner kronor, bara under det första avtalsåret.

– Upphandlingar är ganska svårt. Det är något man måste kunna för att det ska bli bra, men det finns inga regler mot att vara inkompetent, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt och expert på offentlig upphandling.

Varken han eller andra experter på upphandling utesluter att det finns fler avtal skrivna mellan privata aktörer och landsting, kommuner eller statliga myndigheter, där priset kan ifrågasättas och där varan blir dyrare än i butiken.

– Regelverket är mycket komplicerat. Risken att göra misstag är väldigt stor. Just därför öppnar det för den som vill sälja in sin produkt kan smyga in saker därför att det blir svårare att avgöra vad som är rätt, säger Torbjörn Ingvarsson, professor i civilrätt Uppsala.

Låg kompetens

Samtidigt som processen blivit mer komplicerad är det fler som överklagar. 2005 fick förvaltningsdomstolarna in 1 280 överklaganden om offentliga upphandlingar i domstol. 2015 var de 2 973 stycken.

En statlig utredning från 2011 visade att kompetensen i kommuner, landsting och andra myndigheter kring upphandling och inköp allmänt sett är låg. Den visade även att upphandlade kontrakt sällan följs upp eller utvärderas och att överklagningarna gjort det svårare för myndigheter att köpa in varor och tjänster.

I dag är det många jurister som ifrågasätter lagen.

Ett stort problem enligt honom är att myndigheterna, till skillnad från privata företag, inte får skriva nya avtal utifrån att man fått en relation till och ett förtroende för leverantören.

– Hela iden var att upphandlingen skulle ge lägre kostnader och på det sättet skapa mervärde för medborgarna. I praktiken är det frågan om verkligen det alls fungerar eller om hela processen snarare döljer och gör det svårare att göra bra upphandlingar, säger Torbjörn Ingvarsson, professor i civilrätt Uppsala.