I USA är det numera komikerna som står för förnuftet och en av de förnuftigaste komikerna är Jon Stewart. Hans dagliga show har det som exempelvis svensk politisk satir saknar – att den vill något och tar ställning. Jag minns den underbara intervju han gjorde med en statsvetare som i en bok klargjort vad som måste göras i Irak för att landet ska resa sig: reparera vägar och broar, satsa på utbildning, öka säkerheten och bekämpa fattigdomen. Jon Stewarts självklara kommentar var: Borde inte detta göras i USA?

I söndags höll Stewart och ytterligare en komiker ett stort möte inför det stundande valet. Hundratusen personer samlades för att "återskapa förnuftet" i landet, efter en valrörelse där Tea partyrörelsen sänkt nivån i amerikansk politik på ett sätt som man inte trodde var möjligt. För det här är problemet med USA: Landet är sedan ett bra tag uppenbarligen oförmöget att reformera sig självt. Det var på många sätt förskräckande att se det utdragna spelet kring Obamas sjukvårdsreform, som mynnade i ganska litet men som väckte liv i den populism som nu driver hela politiken framför sig.

Varför förmår USA inte reformera sig självt? Troligen finns det två lika viktiga förklaringar till det. Den ena är att USA, i sin politiska kultur, blivit kvar i ett slags artonhundratalsliberalism. Valet mellan demokrater och republikaner är ungefär för oss som att välja mellan moderater och kristdemokrater – hela den socialreformistiska halvan av politiken existerar inte riktigt. Och Tea Partyrörelsen kräver en återgång till den minimala stat som skapades 1786.

Den andra förklaringen är att USA efter andra världskriget blev en supermakt, med allt självpåtaget "ansvar" det innebär. Bara sedan 2001 har denna supermakt lagt ned enorma summor på två krig (och en rad andra kostsamma insatser i världen). Irakkriget bidrog åren 2003-2008 visserligen till en väldig boom i världsekonomin, eftersom krigsanslagen fungerade som en stimulans av ekonomin. Men boomen var konstlad. Hösten 2008 brakade allt samman under finanskrisen och sedan dess står amerikansk ekonomi och stampar.  

Därför är det inte bara glädje man kan känna när Jon Stewart samlar så mycket folk, för han gör det under de amerikanska färgerna: Vi är de äkta amerikanerna, de verkliga patrioterna, så skanderades det. Jovisst, hellre Stewarts amerikaner än Sara Palins. Så att USA är låst i traditioner och supermaktstänkande är – tragikomiskt.