Av ensamkommande flyktingbarn i Sverige försvinner 5–10 procent varje år. I fjol handlade det om 288 personer som avvek och sedan dess inte har återfunnits.

Nu ger regeringen landets länsstyrelser, med länsstyrelsen i Stockholm som samordnare, i uppdrag att göra en nationell kartläggning av ensamkommande som försvinner.

– Vi behöver veta mer om bakgrunden till det här. Det är inte bra för barnen och inte bra för samhället att ha någon form av parallella strukturer med barn och ungdomar som lever vid sidan av samhället, säger barnminister Åsa Regnér till TT.

Riskfylld tillvaro

Pojkar från Marocko och Algeriet, som oftast inte har asylskäl, är överrepresenterade bland dem som försvinner.

– Vi behöver veta varför de avviker, vad de gör när de avviker och förstås hur man kan stödja dem. Och i de fall de inte har uppehållsrätt i Sverige – se till att de kommer tillbaka till sina ursprungsländer där det måste finnas ett mottagande, säger Åsa Regnér.

En del av dem som försvinner riskerar att utsättas för såväl våld som människohandel och prostitution. FN:s barnrättskommitté har tidigare riktat skarp kritik mot Sverige för hur man hanterar problemet.

Att regeringen nu agerar är bra, men det kommer sent, anser Ensamkommandes förbund.

Ingen tillit

– Nu har vi ju haft en våg av folk som kommit, men det här är ju ett problem som funnits i många år. Det är klart att man kunde ha reagerat tidigare. Vi pratar ändå om barn enligt vår lag, säger Jenny Anderberg, projektledare för Ensamkommandes förbund.

Orsaken till att barnen och ungdomarna försvinner är olika, säger hon.

– De har tagit hand om sig själva och gått igenom saker som vi inte ens kan föreställa oss. Att då plötsligt bli behandlad som ett barn som behöver hjälp – det finns inte riktigt med. Ofta litar de inte heller på samhället på grund av tidigare erfarenheter, säger Jenny Anderberg.