Fakta: Asylsökande i Norden

SVERIGE

År 2014 sökte 81 301 personer asyl i Sverige.

De första elva månaderna 2015 var motsvarande siffra 149 028 personer.

De flesta kommer från Syrien, följt av Afghanistan och därefter Irak.

Den vanligaste vägen för flyktingar in till Sverige är från Danmark via Öresundsbron. Även färjetrafiken till bland annat Trelleborg och Göteborg är viktiga vägar.

NORGE

Norge fick 11 480 asylansökningar 2014.

Januari-november 2015 sökte 30 110 personer asyl.

Syrier är den största gruppen, följd av afghaner, irakier och eritreaner.

De flesta kommer till Norge via Sverige, över Svinesund, eller Ryssland, över Storskog.

FINLAND

År 2014 sökte 3 651 personer asyl i Finland.

De första elva månaderna i år har cirka 30 500 personer sökt asyl i Finland.

Den överlägset största gruppen, över 60 procent, är i år irakier, följd av afghaner, syrier och somalier.

Den viktigaste rutten för asylsökande är genom Sverige via Haparanda och Torneå. Några hundra personer har tagit de övriga rutterna – gränsövergångar mot Ryssland, färjor från exempelvis Tyskland och Sverige, flyg till Helsingfors.

DANMARK

Danmark fick 14 792 asylansökningar 2014.

Januari-november i år har 18 492 personer sökt asyl i Danmark.

Den största gruppen är syrier men många kommer också från Afghanistan och Iran.

Flyktingarna kommer främst via två rutter, båda från Tyskland. Den ena är gränsbyn Padborg på Jylland, den andra är färjetrafiken från Tyskland till Rødby hamn på Lolland.

ISLAND

Med sitt geografiska läge är Island ett specialfall i Norden. Ytterst få flyktingar lyckas nå landet för att söka asyl. De flesta asylfall i Island är albaner, som ofta får nej.

Tidigare år har Island bara sagt ja till en handfull asylansökningar per år. Men i takt med internationell debatt har protesterna mot en restriktiv flyktingpolitik vuxit under hösten.

Liksom Kanada och USA har Island nu sagt ja till att flyga in syriska flyktingar från Libanon. Men i Islands fall handlar det om ganska små skaror. De första, ett 50-tal, ska anlända i januari.

Hösten har präglats av flyktingströmmar som Europa inte har upplevt sedan andra världskriget. Fyra nordiska nyhetsbyråer – FNB i Finland, NTB i Norge, Ritzau i Danmark och svenska TT – har i samverkan frågat migrationsexperter i respektive land om hur detta påverkar välfärdsstaten.

Juhana Vartiainen har varit generaldirektör för Statens ekonomiska forskningscentral (Vatt) i Finland och forskningschef på Konjunkturinstitutet i Sverige. Efter decennier som socialdemokrat är han nu samlingspartist i Finlands riksdag, och kräver i enlighet med partilinjen att välfärdssystemet förändras.

– Det är ytterligare ett argument för reformer som ökar den ekonomiska drivkraften att arbeta, säger han.

Vartiainen nämner exempelvis lägre ingångslöner för lärlingar som ett sätt att få fler flyktingar i arbete.

Tål mycket

Å andra sidan är våra välfärdssystem robusta och tål en stor flyktingtillströmning, påpekar flera.

– Men det beror på hur många som kommer, och hur lång tid det tar innan de kommer i arbete. Det kan hända att det krävs justeringar, inte minst när det gäller att kvalificera flyktingar för arbete, säger Anne Britt Djuve, forskningschef vid det norska forskningsinstitutet Fafo.

I Danmark är tonen hårdare:

– Ju mindre man bromsar, desto mindre pengar kommer det att finnas kvar för att upprätthålla den nordiska välfärdsstaten i den form vi känner den i dag, säger Lars Hovbakke Sørensen, lektor på Köpenhamns universitet, historiker och politisk kommentator.

Blir det tal om kraftiga nedskärningar kommer det att drabba skolor, sjukhus och liknande, menar han.

I takt med att flyktingströmmen ökat har också fler röster höjts för begränsningar.

– Flyktingströmmen har öppnat människors ögon och hos många bidragit till en mer generös hållning. Men samtidigt har det faktiska inflödet ökat så pass kraftigt att många gått från att tycka att vi kunde ta emot fler än vi gör, till att tycka att vi borde ta emot färre, säger Joakim Ruist, nationalekonom och migrationsforskare vid Handelshögskolan i Göteborg.

Finns en gräns

Blir situationen för ansträngd kan länderna bli tvungna att säga stopp, anser Joakim Ruist. Men då krävs att internationella avtal som flyktingkonventionen och rätten till asyl överges, säger han.

– Det vore det mest ärliga sättet att göra det på. Att helt enkelt säga hur många uppehållstillstånd av asylskäl vi tänker ge varje år. De åtgärder vi nu försöker ta till, med gränskontroller och regelskärpningar, är på många sätt både jobbigare, dyrare och mindre logiska, säger Ruist.

Anne Britt Djuve resonerar i liknande banor.

– Nu kommer tiotusentals med behov av skydd, ett antal som man inte hade räknat med då Genèvekonventionen undertecknades. Det är inte otänkbart att Genèvekonventionen ryker.

Skada relationerna?

Att vägra ta emot fler flyktingar skulle dock inte ändra på det faktum att vi fortfarande är välfärdssamhällen, anser experterna.

– Välfärdssamhället har aldrig varit till för alla, påpekar Anne Britt Djuve. Det är till för en begränsad grupp människor vilket också är en förutsättning för modellen, eftersom den är så generös. Vi har inte möjlighet att rädda hela världen.

Huruvida flyktingkrisen riskerar att skada relationerna mellan de nordiska länderna råder det delade meningar om.

– Det finns ingen möjlighet för det ena landet att särskilt hårt kritisera det andra landet, och det gäller Europa som helhet. För man vet inte var man själv står i morgon, säger Joakim Ruist.