Titel: Zodiac
Genre: Dramathriller
Betyg: ••••

Seriemördaren Zodiac spred skräck i San Francisco-området i flera decennier från slutet av 60-talet framåt. Regissören David Finchers (”Seven”, ”Fight Club”) fiktionalisering koncentrerar sig på flera verklighetsbaserade karaktärer; en journalist (alltid lika fantastiska Robert Downey jr), en polis (Mark Ruffalo i grymma polisonger) och serietecknaren Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal, som än en gång imponerar). Alla mer eller mindre besatta av jakten på mördaren. Likheterna med utmärkta svenska tv-serien ”Lasermannen” är många, filmen är över två och en halv timme lång utan att någonsin tappa greppet och tidskänslan är ständigt närvarande.
Trots att de koola mustascherna och fula täckjackorna imponerar i sin exakthet är det inte de som oupphörligen fascinerar utan det faktum att tekniken (eller snarare bristen på den) hela tiden spelar en huvudroll, de flesta mordsituationerna skulle till exempel inte ens ha kunnat uppstå om mobiltelefoner funnits.
Tankeväckande, spännande och alltigenom välspelat.

Nicolas Cage i fånig science fiction

Titel: ”Next”
Genre: Science fiction-thriller
Betyg: ••

Nicholas Cage spelar en Las Vegas-magiker med förmågan att se två minuter in i framtiden. Nu vill FBI ha hans hjälp för att klura ut när och var en utländsk terrorgrupp tänker smälla av en kärnvapenladdning som de smugglat in i USA. För varje ny film den nya zeeländske regissören Lee Tamahori levererar inser man hur viktigt Riwia Browns manus var för hans sensationella debut ”Krigarens själ”. Sedan Tamahori kom till Hollywood har det mestadels blivit usla eller mediokra B-filmer.
Den här allt rörigare saken med en avslutande västgötaklimax av ”nu lurade vi er allt”-typ hamnar någonstans mitt emellan. Småkul upplägg, några halvspännade scener, men mest bara fånigt. Och faktiskt rätt fult.

Burlesk feel-good som spretar

Titel: ”Från grav till grav”
Genre: Dramakomedi
Betyg: ••

En ömsint skildrad losertyp i 30-årsåldern som är professionell begravningstalare är huvudperson i den här slovenska filmen som går från burlesk feel good till det becksvart brutala utan att man är beredd. Mycket yvigt, mycket balkan (jodå, en  blåsorkester är på plats).
Somligt kul, annat vackert och skådespelarna övertygande, men helheten känns spretig. Kusturica-fansen lär dock göra tummen upp.

Årets mest förutsägbara film

Titel: ”Freedom writers”
Genre: Drama
Betyg: 83

Blåögd nybakad lärarinna med överklassbakgrund (Hillary Swank) vill rädda de ”hopplösa” ghettoungdomarna genom att, hör och häpna, lära dem Homeros. Den obehagliga känslan av att jag borde bry mig  (vilket jag inte gör) ligger hela tiden på lur och att det har hänt på riktigt hjälper föga. Årets mest förutsägbara film.