Fakta: FN:s klimatförhandlingar

Under 1980-talet blev klimathotet en realitet. Som ett resultat av detta antogs FN:s klimatkonvention (UNFCCC) år 1992. Tre år senare, 1995, hölls de första klimatförhandlingarna mellan världens länder (Conference of the Parties, COP). Förhandlingarna har sedan fortsatt med årliga möten.

Vid mötet i Kyoto i Japan 1997 kom länderna överens om det första globala klimatavtalet, det så kallade Kyotoprotokollet, vilket dock med tiden visade sig ganska misslyckat. Dels hoppade USA av avtalet 2001, dels inkluderades aldrig Kina, Indien och andra utsläppsjättar bland u-länderna.

Ett försök att skapa ett nytt globalt avtal slutade i fiasko i Köpenhamn 2009. Ett nytt försök görs nu i Paris och denna gång är förutsättningarna för en lyckad utgång mycket större.

Källa: Naturvårdsverket, UNFCCC.

Fakta: 2 eller 1,5 grader?

Det så kallade tvågradersmålet har varit vägledande för klimatförhandlingarna sedan 2010. Då enades länderna om att arbeta för att hålla temperaturhöjningen på jorden under två grader Celsius.

I det nya förslaget till avtal sägs istället att målet ska vara att begränsa temperaturökningen till "klart under" två grader, och att göra ansträngningar för att komma under 1,5 grader.

Om detta går igenom är det möjligt att vi i fortsättningen kommer att tala om 1,5-gradersmålet, istället för tvågradersmålet.

På lördagen hoppas mötets ordförande, Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius, kunna slå klubban i bordet och förklara Parisavtalet antaget.

Arbetet med att lösa de sista knäckfrågorna väntas pågå in i det sista. Det var dock oklart hur hårda motsättningarna var inne i förhandlingsrummen under fredagen. Då hölls enskilda samtal med de mest motsträviga länderna.

Nytt utkast

Ett tecken på att det går framåt är att Fabius lovat ett nytt avtalsutkast till klockan nio på lördag morgon.

– Vi är nästan där. Jag är optimistisk, säger han, enligt Reuters.

Det finns dock beredskap för att fortsätta till söndagen. Miljöminister Åsa Romson har sedan länge haft sin hemresa inbokad söndag kväll.

Från början var planen att avtalet skulle klubbas redan på fredagen. Men efter nattliga förhandlingar om det avtalsutkast som presenterades i torsdags kom man fram till att klyftorna var för stora för att planen skulle hålla.

I det utkastet skärps målet om att begränsa jordens uppvärmning till två grader. I texten står nu att målet är "väl under" två grader. Dessutom ska ansträngningar göras för att begränsa ökningen till 1,5 grader.

Blir svårt

– Det är helt klart över förväntan. Ryssland, Saudiarabien och andra oljeländer hatar detta. Jag är lite rädd för att vi kan tappa detta i sluttexten. säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson

EU och Sverige vill också få in tydliga utsläppsminskningsmål med siffror och årtal. I texten står nu mer luddiga formuleringar om att man ska sikta på att koldioxidutsläppen ska ha nått sin högsta nivå "så snart som möjligt" och att man ska nå "utsläppsneutralitet" under andra delen av århundradet. En förhandlare i EU-lägret bedömer att det blir svårt att få in siffror. Miljöminister Åsa Romson är ändå optimistisk.

– Med det utkast som finns nu, så kan det bli ett bra avtal i Paris, säger hon.

Säker på succé

Romson pekar på att det viktiga är att det finns förslag som innebär återkommande utvärderingar av ländernas nationella klimatplaner och av hur bra klimatarbetet går på global nivå. Det ska garantera att alla länder gör vad de lovar och dessutom höjer sina klimatambitioner ytterligare.

Nicholas Stern vid Grantham Research Institute i Storbritannien uppger att det innebär en planritning för en helt ny ekonomi.

– Man måste komma ihåg att de nationella klimatplaner som lagts fram representerar biljoner och åter biljoner dollar i investeringar i nya strukturer och ny teknik, säger han.

Stern var en av de som lyfte upp klimatfrågan på allra högsta politiska nivå runt 2006–2007 och han är säker på att Parismötet blir en succé.

Störst motsättning tycks finnas kring frågan om vilka länder som ska finansiera klimatåtgärder i den fattiga världen. USA och EU tycker att tidigare fattiga utvecklingsländer som Kina och Mexiko nu har råd att vara med och betala.

Men på den punkten verkar inte avtalsutkastet gå EU och USA till mötes.