Fakta: Påven

Påven är officiellt den katolska kyrkans överhuvud och Kristi ställföreträdare på jorden. Ordet härrör från latinets papa, "fader".

Genom tiderna har 266 män suttit på påvestolen. Aposteln Petrus, som dog martyrdöden i Rom år 64 efter Kristus, anses ha varit den första påven.

Mycket av det vi i dag förknippar med katolska kyrkan byggdes upp successivt efter 300-talet då kristendomen blev officiell religion i romarriket. Som mäktigast var påvarna på 1100- och 1200-talen, under högmedeltiden.

Under 1800-talet förändrades delvis påvens roll. Katolska massrörelser och katolska politiska partier bildades i många länder. Resultat: påven blev en mäktigare symbol än han varit tidigare.

Källa: Lunds universitet.

– Det är stora skillnader mellan den katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna, säger Yvonne Maria Werner, professor i historia vid Lunds universitet.

Den oinvigde kanske mest lägger märke till sådant som att katolska kyrkan har sju sakrament, heliga riter – dopet, konfirmationen, nattvarden, bikten, äktenskapet, prästvigningen och sista smörjelsen. Svenska kyrkan har bara två, dopet och nattvarden.

Katolikerna har också reliker och helgon. Sådant försvann från Sverige i och med reformationen på 1500-talet.

Andra saker som skiljer katolicismen från protestantismen är ritualerna, och klädseln. Påvarna har genom historien haft noggrant utvalda kläder i främst rött och vitt.

Självständig stat

Fast de största skillnaderna återfinns på ett annat plan.

– En viktig skillnad är att kyrkan som institution betonas mycket starkare inom katolicismen. Vatikanstaten är en statsbildning, en rest av den gamla Kyrkostaten som en gång fanns i centrala Italien, säger Werner.

– Katolska kyrkan har hela tiden ansett det nödvändigt att påven inte lydde under någon furste eller något land. Han måste vara suverän. Därför är katolska kyrkan den enda kyrkan med diplomatisk status. Den anses vara den enda sanna kyrkan.

Bytte fot

Följaktligen har påvarna i Rom under århundraden bekämpat allt som avvikit från detta. Därför var de motståndare till Upplysningen, till all sekularisering och all vetenskap som gick emot Bibeln. På ett tidigt stadium gjorde man upp en lista över förbjuden litteratur. Där återfanns Voltaire, Kant och Sartre.

Allt detta ändrades dock i mitten på 1960-talet. Vid det andra Vatikankonciliet 1962–65 bytte man fot fullständigt.

– Då accepterade man för första gången den sekulära världsordning som vuxit fram sedan franska revolutionen i slutet av 1700-talet, säger Werner.

– Man öppnade också för en dialog med de protestantiska kyrkorna. Det är i hög grad därför som påven nu besöker Lund.