Joakim Berg står på scen i sin hemstad och avslöjar hemligheter.
Kvällen hade kunnat vara magisk. Om det varit så att jag velat veta.
Han minns ungdomen. Att han gick i 9C, att ölen var billig och ljummen, att han en natt slaggade över hos en polare och glömde ta ur linserna.
- Jag skrev en låt om det, säger han och Sveriges största rockband kör igång b-sidan "Kallt kaffe".

"Mina ögon gör så ont."

Så sjunger han, så som han sjöng i mina hörlurar när jag var sexton och Kent betydde allt.
Då handlade raden om att inte klara av alla intryck. Att inte orka med att se verkligheten som den är, att vilja stänga av, blunda, bli liten igen.
Från och med nu handlar den om att somna med linserna i.
Precis som den egentligen alltid gjort.
Jag önskar verkligen att han bara hållit tyst.

Nej, verkligheten överträffar inte dikten. Ändå lusläser du intervjuer och skvallerspalter, bloggar och diskussionsforum, vältrar dig i dina hjältars vardagsdetaljer – som vore de ledtrådar som för dig närmare dem du ser upp till; närmare musiken, filmerna och böckerna du älskar.
Du känner igen dig:
Tänk, han är ju precis som jag!
Nejmen, där käkade jag ju också en muffin i somras!
Allt du får veta för dig kanske närmare människan bakom konsten. Men inte på det sätt du önskat dig.

Alla har en vardag, vi lever alla i samma värld. Det vet vi redan.
Trots det lever vi i illusionen att det är något speciellt med våra idoler. Något... övernaturligt. För visst känns det som att hon sjunger den där låten speciellt för dig? Som att det var just ditt hjärtskärande uppbrott han hade i tankarna när han skrev den där scenen?
Illusionen är nödvändig för att vi ska beröras, för att ge konsten mening.
Magin vilar i avstånden, i ovissheten.
Förstör vi illusionen förstör vi också för oss själva. Det är när vi vet så lite som möjligt som vi kan identifiera oss som mest.
När vi ges full frihet att tolka det vi ser, läser eller hör blir våra hjältars världar våra egna.
Bara lite mer magiska, lite mer tragiska.

"Kallt kaffe" lär jag knappast lyssna på igen.
Varför skulle jag?
Jag vet redan hur det känns att vakna med kontaktlinser.
Det gör ont. Dåså.

+ På tal om idoler… Årets Idoljury verkar mindre kåt och mer öppen för intressanta personligheter än den tidigare.
– Vem minns vem som vann förra omgången? Gäsp.