Titel: Fjärilen i glaskupan
Genre: Drama
Betyg: ••••

Den franske Elle-redaktören och livsnjutaren Jean-Dominique Bauby var 43 år när han, den 8 december 1995, fick ett slaganfall.

Från en sekund till en annan blev han totalförlamad – så när som på vänster ögonlock. ”Locked-in-syndrome är ytterst sällsynt”, förklarar läkaren i den här filmen om Baubys öde.

”Vilken tur!” blir patientens bittert galghumoristiska reaktion. Hur vet vi då det? Jo, filmen bygger på den storsäljande bok som Bauby otroligt nog lyckades blinka fram – en bokstav i taget, enligt ett kodsystem – om sina tankar och känslor kring det som hände. Han dog några dagar efter publiceringen.  

Med kreativa kameralösningar, fingertoppskänslig inlevelseförmåga och blick för både den stora och lilla dramatiken skapar regissören Julian Schnabel en vacker, naturligtvis sorglig, men på ett märkligt sätt också inspirerande film.
Den berör oss djupt, utan att ge sin mångfasetterade huvudperson en kletig helgongloria.

Förtjusande om skejtare

Titel: Paranoid Park
Genre: Dramathriller
Betyg: ••••

Gus Van Sant hyser en märklig besatthet för ungdomar-på-glid-skildringar, men han kan ännu gör dem bra (till skillnad från exempelvis den mer spekulativa snuskgubben Larry Clark). Här levererar han en berörande berättelse om en ung skejtare som lättar sitt skuldtyngda hjärta efter en dödsolycka.

DiCaprio gör en Al Gore

Titel: I elfte timmen
Genre: Dokumentär
Betyg: ••

Fantasilöst, oengagerat genomförd dokumentär om miljöförstöringens påverkan. Leo DiCaprio står sig slätt mot Al Gore i det här sammanhanget, och både ”En obekväm sanning” och  den tv-serien.”Planet Earth” höll en annan klass.

Sömnpiller om vinterkriget

Titel: Tali-Ihantala 1944 – slaget om Finland
Genre: Dramadokumentär
Betyg: •

Halvhjärtat dramatiserad dokumentär om hur finländare kickade ryssarnas rumpor vid Tali-Ihantala under andra världskriget. De tekniska effekterna är fina men det blir omöjligt att känna sig engagerad av detta detaljfrosseri. Bara krigsveteranerna själva kan få ut något av det här sömnpillret.

Hypernervigt och fint spel

Titel: We own the night
Genre: Dramathriller
Betyg: •••

Sent 80-tal i Queens. Joaquin Phoenix jobbar på skum nattklubb och är svarta fåret i en polisfamilj han vänt ryggen. När hans ryska maffia-polare börjar jaga brorsan (Mark Wahlberg) och pappan (Robert Duvall) spetsas läget till. Bitvis hypernervigt, miljöer som doftar och fint spel – men mot slutet offras lite väl mycket av trovärdigheten för spänningens skull.

Roligt – för skådisarna

Titel: Air guitar nation
Genre: Dokumentär
Betyg: ••

Vi följer två amerikanska luftgitarrentusiaster som kvalificerar sig till VM i Finland. Att företeelsen är roligare för utövarna än publiken insåg jag redan under 80-talets svenska luftgitarrvåg. Den här förvisso opretentiösa och inte helt ocharmiga filmen ändrar inte min uppfattning.