Den senaste månaden har jag försökt följa ett våldtäktsmål vid Stockholms tingsrätt. I korthet handlar det om en tidigare ostraffad man som nu, mot sitt nekande, har dömts till tre och ett halvt års fängelse för att under flera år ha förgripit sig sexuellt på sin styvdotter. Enligt min uppfattning borde han ha dömts till ett dubbelt så hårt straff. Om han är skyldig. Problemet är att vi inte vet. Varken du eller jag har någon möjlighet att skaffa oss en uppfattning om hans skuld eller om rådmannen och hans nämndemän har gjort ett bra jobb. Bevisen är nämligen hemliga.
 
Rättegången hölls bakom lyckta dörrar, den kompletta förundersökningen är hemligstämplad och större delen av tingsrättens dom har nu gömts i hemligstämplade bilagor. Till råga på allt vägrar åklagaren att lämna ut den sida av själva åtalet som kortfattat räknar upp vilka bevis som åberopas. Skulle du vilja dömas under sådana omständigheter? Och själv beläggas med munkavle och förbud mot att berätta för dina vänner vad som egentligen hände bakom de lyckta dörrarna?
 
Tro nu inte att detta är någonting unikt. Sekretessen ökar inom rättsväsendet och grundlagens bestämmelse om allmänhetens rätt till insyn hos domstolarna börjar närmast få en ceremoniell betydelse. Men den måste ju finnas kvar. Hur skulle det annars se ut med alla de FN-stadgar och internationella deklarationer för mänskliga rättigheter som Sverige har ratificerat?
 
Jag önskar att jag levde i ett land där jag kunde säga att människor inte kan kastas i fängelse utan fullgod bevisning. Tyvärr gör jag inte det. Jag kan visserligen inte påstå motsatsen heller och det är just det som är problemet. Frågan är nämligen vad som är värst: En regim som öppet kastar sina medborgare i fängelse utan bevis eller en regim som avkunnar hemliga domar utan möjlighet till insyn?
 
Skulle då någonting sådant kunna hända i det svenska folkhemmet? Tja, problemet är att arrogansen aldrig gror så bra som där den göds med enfaldig tillit. Och hågade läsare som inte litar på en grinig gammal paragrafvrängare som undertecknad är välkomna att läsa justitiekanslerns utredning ”Felaktigt dömda” från 2006. Eller fråga alla dem som utredningen handlar om och som bevisligen hade blivit felaktigt dömda av svenska domstolar. Ofta bakom just lyckta dörrar.
 
+ ”Yes, we can!” Och, ja – det kunde de.
– Hennes majestät drottningen ska hålla tyst i politiska frågor.