New Delhi har äntligen blivit med tunnelbana. Ärligt talat blev jag överraskad när jag landade på Indira Gandhi-flygplatsen i förra veckan. 
 
Terminalen är till att börja med splitterny, en markant skillnad mot betonghangaren med buckliga gummimattor som välkomnade en till Indien i förra årtusendet.
Första gången jag kom hit på 1990-talet och tog flygbussen fick jag en lättare kulturchock av att läsa anslaget på ryggstödet framför mig. ”Kontrollera under sätet.” Och om där fanns en bomb utlovades en belöning. Så i måndags när jag köpte en 10-kronorspollett och gled ner till den underjordiska tågstationen fick jag en känsla av att hela världen kan förändras medan man vänder ryggen till. Airport Metro Express, som invigdes 2011, har som motto: ”Res i absolut lyx, komfort och säkerhet.” Bara en sådan sak.
 
Efter en säkerhetskontroll – bagaget röntgas och man går genom en metalldetektor precis som på flygplatsen, och slipper därför titta efter bomber under sätena – reser man supersnabbt med tåget som bland annat passerar diplomatstaden Chanakyapuri (där svenska ambassaden ligger) och jag börjar misstänka att det aldrig har varit lättare att anlända till Delhi, en stad som förr ärligt talat var rätt kämpig ur turistperspektiv.
 
Då när jag skrev reseguider till Delhi var enda lösningen att ha ett glest och välgenomtänkt schema för dagen, man kanske såg max ett par sevärdheter och på kvällen behövde man ändå minst dubbelt så många öl för att rensa strupen. Nu? Sedan tunnelbanan kan man tala om Delhi version 9. För man hoppar av på en station, ser sig om i en eller två timmar. Hoppar ner igen och vips är man någon annanstans. 
 
På en dag hann jag med en förlagskonferens i norra Delhis universitetskvarter och på vägen hittade jag en aluparanthawallah som bakade traditionella nordindiska potatispiroger på sin kärra och fick en ljuvlig frukost för drygt en krona (T: Civil -Lines), och senare åt jag lunch i tibetanska kolonin Majnu ka Tilla som brukade ligga så långt borta att man aldrig gitte ta sig dit (T: Vishwavidyalaya plus kort cykelriksharesa).
 
Gamla Delhi har fått ett par hållplatser. Min favorit är Chawri Bazaar som sägs vara världens näst djupast liggande tunnelbanestation och passagerare uppmanas att motionera i trapporna i stället för att ta rulltrappan (vilket påstås bränna fler kalorier än aerobics), men när man väl har tagit sig upp till basaren finns där flera små kiosker som serverar utsökt indisk skräpmat av det där slaget som bara går att få i Delhi. 
 
Stalltipset är Shyam Sweets: kämpa om plats vid ett av tre bord och testa desi bedmi, vilket är en explosiv frukost för fyndpriset 3 kronor. Deras lassi (traditionell yoghurtshake med rosenvatten) är suverän och de gör också sin egen halwa.
Det sällsamma med tunnelbanan är att det kanske för första gången i Delhis historia går att säga att alla stadsbor har något gemensamt – för i tunnelbanan möter man de fattiga, som plötsligt har blivit rörliga, likväl som de hyfsat välbärgade som har upptäckt att det är bekvämt att resa kollektivt.
 
I samma vagn ser man ett gäng grovarbetare, gott om kontorister, ett antal yuppies, massor av studenter, några som ser ut som gangstrar och som man helst inte träffar i en mörk gränd om natten (men här i underjorden håller de sig märkligt nog i skinnet), och en färgglatt klädd storfamilj av bönder från Rajasthan. 
 
Delhi har tack vare tunnelbanan förändrats både geografiskt och psykologiskt.
Trots att en enkelbiljett är så billig som en krona (upp till max 4 kronor), sägs det att den här tunnelbanan är en av få i hela världen som går med vinst – och det är ju klart att om man säljer bortåt 2 miljoner resor per dygn behöver man knappast subventioneras med skattepengar.
Inom en snar framtid ska det närmare 200 kilometer långa tunnelbanenätverket mer än fördubblas och bli en av världens största tunnelbanor, i storleksordning med den i New York, och större än till exempel Londons, Moskvas eller Tokyos. För närvarande finns sex linjer med 142 stationer och man kan till och med ta tunnelbanan ut till de omgivande delstaterna, Haryana och Uttar Pradesh.