Värsta resminne…

– Jag och mina kompisar byggde om en folkvagnsbuss 1994. Vi jobbade med den en månad och den blev jättefin. Vi planerade att åka till Marocko, vi skulle vara borta i tre månader, vi hade lagrat massor av mat och lagt ut det mesta av våra pengar på den. Men vi kom bara tio mil, till Örebro, innan motorn pajade. Den fick bytas och elva dagar senare fortsatte vi. Men i Tyskland så kraschade vi på autobahn. Det var en ganska allvarlig olycka, vi flög ut och landade på autobahn men på rätt köl och det var ingen fara med oss men bilen blev totalkvaddad.  

Bästa resminne…

– Det är faktiskt det som hände efter att vi kraschat med bilen. På kvällen efter olyckan firade vi att vi levde på en tysk pub och redan då vände allt. Vi skänkte bort all mat vi hade i bilen och satte oss slumpartat på ett tåg. Där hittade vi en tidning som skrev om ett kafé och det letade vi upp och hamnade med ett gäng tjecker. En av dem visade sig vara svensk och han guidade oss i en månad. Vi var på resande fot i tre fyra månader och det var riktigt bra. 

 Det packar jag alltid ner i resväskan…

– Jag är ganska praktisk så det blir mest tandborste och kalsonger och sånt. Jag brukar försöka slänga med mig en slips ifall man hamnar där sånt kan passa sig. 

Det första jag gör på hotellrummet…

– Jag kollar in om det finns någon minibar. Sen packar jag så att det är gjort. Jag hänger inte så länge på rummet utan hoppas i stället på en samling i baren, om man reser med andra alltså. Det är inte jätteviktigt för mig hur hotellrummet ser ut. Om det inte är rent så säger jag till men det är sällan det händer. 

Restipset…

– Vissa nitar gå man på om och om igen. Men nu har jag rest så mycket att jag har börjat lära mig. En generalbra grej är att be om hjälp. Det är alltid bra och folk är oftast hjälpsamma. Jag är naiv ibland och tror att folk inte har någon baktanke så det kan vara bra att vara streetsmart också. Och om det händer grejer, som rån eller liknande, så skrik allt vad du kan.