”Sveriges huvudstad är en av de vackraste storstäderna i världen med en hägring av saffran- och terrakottafärgade byggnader mellan skimrande blått vatten. Det är också en livlig och modern stad, känd för att producera elegant design, edgy mode och med nattklubbar i världsklass”. Så beskriver guidejätten Lonley Planet vår kära huvudstad. 

Och visst är hon vacker, Stockholm. Men hur handskas egentligen stockholmarna med turistboomen? Eftersom en stad sällan blir trevligare än sina medborgare bestämde jag mig för att testa. En turistshop på Drottninggatan blir den första anhalten på min dag som turist. Med en karta som kamouflage, tillsammans med en t-shirt och en väska med något så tjeckt som dalahästar på, ger jag mig ut och börjar fråga runt på gatan: vart ska jag? 

Alla jag stannar är både trevliga och hjälpsamma men de svarar inte utifrån sina hjärtan, utan lämnar snarare standardsvar enligt formulär 1A på vad turister bör gilla. Västerlånggatan, Djurgården, Skansen. Längre sträcker sig inte tipsen, som lika gärna hade kunnat slås upp i närmsta turistguide. Mest originellt är tipset att bara gå runt sporadiskt eftersom ”staden är pytteliten”. 

När jag går fram till två tjejer och ber dem att specifikt komma med tips på saker som stockholmarna själva gör sneglar den ena på sin kompis och upprepar frågan på svenska: ”hm, som en riktig stockholmare alltså?”. Unisont knäcker de nöten: Jag måste ta mig till Djurgården. 

Efter en stund som turist, fortfarande på Drottninggatan, kommer en man fram och frågar vilket land jag kommer ifrån. Efter att ha förklarat att jag kommer från Ryssland med en brytning lika osäker som Putins avsikter som president, försöker han sälja kontantkort öronmärkta för utlandssamtal. Jag tackar nej men frågar om han har några tips på ställen att besöka. Då avvaktar han, tittar mig i ögonen och säger: ”du kan få mitt nummer om du vill. Jag kan visa dig runt”. Ridå. 

På väg från turistmeckat tar jag mig ned i tunnelbanan. Eftersom jag inte har någon aning om hur jag tar mig till Nytorget, vilket är tänkt som min nästa destination, trycker jag oblygt fram kartan till spärrvakten och frågar. Kön bakom ringlar sig. Ju längre jag står där, desto mer utbytbar blir kön. Folk tröttnar och byter spärr, samtidigt som nya kömedlemmar anländer. Två tappra damer som köat bakom mig hela tiden visar snart prov på sitt tålamod: ”Hur ska turisterna annars veta hur de ska åka”, säger den ena till den andra som sneglar på mig. Mitt turisthjärta smälter. 

Väl på söder tar rundan en ny vändning. Stockholmarna fortsätter att vara lika vänliga men nu kommer även det personliga engagemanget fram. När jag frågar om tips på coola barer och klubbar där stockholmare hänger får jag Trädgården som främsta tips. Två tjejer som tipsar om uteserveringen lägger dock till ”egentligen kan du sätta dig var som helst här på söder och hamna på ett hyfsat coolt ställe. Undvik bara barer som ser irländska ut. De är varken coola eller fyllda med stockholmare”. 

En kille tipsar mig att pröva husmanskost, som han snabbt förklarar innebörden av. Helst ska jag göra det på Kvarnen, tycker han. Vill jag se hela Stockholm bör jag ta mig upp på Globens tak och om jag vill till Modena museet ska jag helt klart ta båten dit. Vidare rekommenderar en äldre kvinna Fotografiska. En annan tipsar om kyrkan på Skeppsholmen. Inte en enda nämner hop-on-hop-off-bussar, Vasamuseet eller obskyrt dyra luncher på turistfällorna i Gamla Stan. Bortsett från en tabbe, då jag blir så förvånad av att bli tipsad om Kafé 44 att jag upprepar namnet på svenska, går alla på min bluff. Det är känslan i alla fall. 

Och ju längre dagen går, desto mer trygg blir jag över hur stockholmare tar hand om alla turister som tar sig hit i hopp om att det är ”en av de vackraste storstäderna i världen”. För det är inte bara de saffran- och terrakottafärgade byggnadernas förtjänst att staden tagit storslam i turistsammanhang. Det är stockholmarna självas. 

För så fort man kommer utanför vikingahjälmar i plast, bilder på den mat som serveras och en kaffe med kaka för över en hundring är stockholmarnas Stockholm underbart. Även för en stockholmare i turistmundering.