De pumpade, oljade musklerna blänker i ljuset av stroboskopet, som exponerar dansgolvets hav av hård, skinande naken hud. Mannen ställer sig bredbent, med händerna på höfterna – och siktar sin slätrakade, halvt erigerade penis mot mig. Jag suger ur min gin och tonic och ler vänligt.  

Det är här – någonstans i ett industriområde, under jorden, mitt i vargtimmen – som Tel Avivs öppna rosa hjärta bultar. Jag har tidigare fått höra från vår vägvisare i nattlivet, Jeremy, att det är på stadens många gayklubbar som araber och judar öppet hånglar. Här finns ingen taggtråd, inga murar, bara ren och skär lust. Jeremy säger att stadens gaykultur är en tillflyktsort för många palestinier med ”förbjuden läggning”. Det är ont om sådana vattenhål i Mellanöstern. Här välkomnas alla med öppna armar. 

När vi raglar hemåt lämnar vi ett party som likt en grinig tonåring vägrar gå och lägga sig. I Tel Aviv festar man som om varje minut vore den sista. Kanske helt och hållet symptomatiskt för en stad som befinner sig mitt i stormens öga.

Bortom stadens livsglada, hedonistiska själ finns något annat, något hembonat, prydligt. Doften av 100-åriga mattor, nymalda kryddor och ojäst bröd som kontrasterar den av unga dansande kroppar. Tel Aviv är en gammal man i en ung kropp.

Medan Jerusalem sedan 1949 är staten Israels huvudstad erkänner FN bara Tel Aviv som huvudstad. Tel Aviv är lite för Israel vad New York är för USA. 

Vid ett litet stånd äter vi nybakade bourekas – degknyten fyllda av spenat och smält getost. 

Sedan tar vi av mot det charmiga Neve Tzedek, med sina bohemiska vita jugendkvarter fyllda av små kaféer, barer och gallerier. Området är stadens äldsta, och efter decennier av förfall återupptäcktes de gamla konstnärskvarteren av stadens hipsters under 1990-talet. I dag tillhör jugendhusen stadens mest eftertraktade och är listade som världsarv.

Israel är färgat av sina olika vågor av immigranter. De som satt sin kanske starkaste prägel på Tel Avivs stadsbild var den våg av tyska Bauhausarkitekter som anlände efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland. Ingen annan stad i världen har lika många vita byggnader i Bauhausstil, vilket har gett staden namnet ”Den vita staden”. Många av mästerverken kan skådas från stadens paradgata, Rothschild Boulevard – vars gröna allé nyligen var epicentrum för de största protesterna i landets i historia. Arabvårens vindar har knappast blåst Tel Aviv obemärkt förbi, och det tycks svårt för många israeler att veta hur man ska förhålla sig till den revolutionära stormen. 

Att söka sig igenom Tel Avivs många loppmarknader, antikaffärer och vintagebutiker är kanske den bästa museiupplevelse man kan få i den här staden. På Jaffa Flea Market, i stadens gamla handelskvarter, möts immigrantens och arabernas arvegods. Här kan man köpa allt från persiska mattor till tyska industrirariteter. 

Det är en inte alltid okomplicerad samexistens, men i Tel Aviv skiljer inga synliga murar människor åt. Till skillnad från grannstaden Jerusalem har Tel Aviv anammat en mer livsbejakande hållning till insikten om att stormen lurar någonstans i horisonten. Om varje dag kan vara den sista – varför inte göra det bästa av den? 

FLER RESTIPS PÅ RES.SE