UNGA. De är bara 17–27 år gamla men retar gallfeber på många kolleger och chefer.
– Man kan lätt uppfatta 80-talisterna som lata och bortskämda, säger Anna Glas, livs- och föräldracoach på communityn Livshandboken.se.
•• Stämmer den bilden?
– Nja, de är livsnjutare. De har sett sina föräldrar gå in i väggen, sönderstressade och utschasade. Så när de konfronterar oss äldre med frågor som ”Vad är det för fel på att ’chilla’?” och ”Varför ska man stanna på ett jobb som är tråkigt?” kan man verkligen fundera en stund på om det inte ligger något i det.
Den typiske 80-talisten gör visserligen vad hon eller han blir tillsagd, men inte ett dugg mer än det.
– Överbliven tid ser man som sin egen tid. I en arbetsgrupp kan det leda till stor frustration, då de inte självmant erbjuder sin hjälp för att avlasta.
•• Vad kan man göra som kollega?
– Undvik att snyfta ord som ”Jag gör minsann det här. Är det jag som ska sköta allt det här själv?” Martyrskap biter inte. Nyckeln är i stället tydlighet. Titta gemensamt på det som ska göras och ta fram tydliga spelregler. Säg ”Hur kan vi fördela det här på bästa sätt?”
Just spelregler har 80-talister ovanligt lätt att ta till sig, enligt Anna Glas, som även föreläser om denna generation.
– Förr visste alla vad som var rätt och fel i olika situationer. Numera är varje familj, varje grupp och varje relation en ny spelplan, vilket för 80-talisterna är självklart. De har vant sig vid nya spelregler för varje sammanhang.
Alltså är en hjälpande hand inget du kan förvänta dig förrän ni har talat om saken. Men å andra sidan:
– När en 80-talist vet svart på vitt vad som gäller kan det hända att hon fixar veckans uppgifter på en och en halv dag, säger Anna Glas.
80-talisterna – sådana är de på jobbet
”MÅSTE” HA ROLIGT.
Tro aldrig att 80-talisten stannar kvar på ett jobb som känns trist. Experternas förklaring är att de är uppväxta i en miljö där de har rest mer, upplevt mer, sett mer och haft fler valmöjligheter än någon tidigare generation. Livet ska vara skoj, och karriären är ytterligare en arena att ha kul på. Har de tråkigt, då drar de vidare.
”MÅSTE” GILLA VISIONER OCH VÄRDERINGAR.
Varken position eller lön biter mer på den typiske 80-talisten än ett jobb där man får chansen att ingå i ett arbetslag med ”rätt” värderingar eller där man försöker åstadkomma något speciellt. 80-talisterna är superindividualister, men drivkraften bakom de självständiga insatserna handlar inte om egoism utan om att tillföra värde till ett större sammanhang.
KRÄVER VETTIGA FÖRKLARINGAR.
Vilken gymnasielärare och förälder som helst kan vittna om det nödvändiga i att vara beväpnad till tänderna med hållbara argument i mötet med en 80-talist. Samma sak gäller på arbetsplatsen. Utan vettiga förklaringar till varför en arbetsuppgift ska göras på ett visst sätt blir 80-talisten lätt inspirerad att göra tvärtom – bara för att provocera fram en förändring.
FÖLJER MINSTA MOTSTÅNDETS LAG.
Medan äldre generationer slöt sig samman i kollektiv för att gemensamt åstadkomma förändringar i arbetslivet (eller kämpade i motvind i hopp om att få gehör för sina åsikter så småningom, vilket ofta lett till utbrändhet), ser 80-talisten mer krasst på situationen: Vad vinner jag på det här? Är det här något jag vill vara med om? Eller kan jag upptäcka andra möjligheter på andra håll?
Caroline Thulin, född 1981, blivande samhälls- och kulturanalytiker, Norrköping:
– Ja, livet är för kort för att inte ha roligt på jobbet. Och jämställda värderingar är viktigt.
Lydia Odergren, född 1989, student, Bromma:
– Ja, det stämmer väl det mesta. Jag vill ha roligt.
Joel Olofsson, född 1986, studerar filmvetenskap, Vasastan:
– Ja, jag vill kunna stå för det jag håller på med.
Blogga om artikeln. Kopiera länken till blogginlägget!
Kommentera artikeln)
