Johan: Helt okej första försök
• Alla fantiserar vi om att gå fram till den där tjejen på bussen. Att göra det är något helt annat. Jag sätter mig ner bredvid en blond tjej.
– Hej! säger jag.
– Hej! säger hon, men utan känsla egentligen, och kramar sin väska hårt.
– Hur är läget? fortsätter jag.
– Bra, säger hon.
– Vad har du hittat på för spännande i dag?
– Pluggat, säger hon.
– Jaha, säger jag.
Tystnad.
– Vad pluggar du?
– Sjuksköterska.
Pinsamhetsfaktor: 2. – Kan liknas vid att spela rundpingis med sig själv. Okej första försök.
Josefin: Kanske bättre än krogen
• Jag spanar in en kille på bussen och intar sätet bredvid honom – trots att det finns många lediga säten runt omkring. Känns något skumt.
– Äh, hej! säger jag.
– Hej! säger han och ler glatt.
– Åker du ofta den här bussen? frågar jag.
– Ja. Och du?
– En del.
– Du, jag är ledsen, men jag kommer nog inte ihåg vad du heter, säger killen och fortsätter le.
Pinsamhetsfaktor: 2. – Efter att vi rett ut att vi inte känner varandra snackar vi på ett tag. Riktigt trevligt. Kanske ett bättre alternativ än krogen?
Johan: Claes Göran har så rätt, så rätt
• När mobilen tjuter i min hand vänder jag mig till mannen bakom mig.
– Skulle du kunna ta det här? Det är en jättejobbig tjej.
När han återfått sansen replikerar han:
– Stäng av den.
Så rätt han har, Claes Göran.
Pinsamhetsfaktor 2. Jag börjar bli varm i kläderna.
Josefin: Folk verkar vana vid knäppisar
• Det ringer på högsta volym. Tjejen bredvid tittar upp efter typ tionde signalen.
– Kan inte du svara åt mig? frågar jag. Killen som ringer är så otroligt jobbig.
Hon svarar förvånat:
– Pröva med att lämna ut fel
nummer nästa gång.
Pinsamhetsfaktor: 2. Folk verkar vana vid knäppa människor.