Johan: Mamma gillar inte det här

• Jag ställer mig mitt på T-Centralens perrong och börjar
hosta spastiskt rakt mot människorna runt omkring mig. Jag känner mig som en slalomport när folk rundar mig, men ingen säger något. Förmodligen tänker de ”galning” och går vidare med sina liv.

Pinsamhetsfaktor: 4. Det här går emot allt min mamma lärt mig.

Josefin: Sprida baciller är inte okej

• Jag slår mig ner bredvid en ung tjej på tunnelbanans gröna linje. En lång serie nysningar följs av en långvarig hostattack från min sida. Tjejen ser alltmer besvärad ut och försöker skydda sig med sin tidning. Jag känner mig som en spetälsk och förväntar mig en rejäl och långvarig utskällning. Den uteblir.

Pinsamhetsfaktor: 4. Att sprida privata baciller hur som helst är inte okej.

Johan: Helt okej första försök

• Alla fantiserar vi om att gå fram till den där tjejen på bussen. Att göra det är något helt annat. Jag sätter mig ner bredvid en blond tjej.
– Hej! säger jag.
– Hej! säger hon, men utan känsla egentligen, och kramar sin väska hårt.
– Hur är läget? fortsätter jag.
– Bra, säger hon.
– Vad har du hittat på för spännande i dag?
– Pluggat, säger hon.
– Jaha, säger jag.
Tystnad.
– Vad pluggar du?
– Sjuksköterska.

Pinsamhetsfaktor: 2. – Kan liknas vid att spela rundpingis med sig själv. Okej första försök.

Josefin: Kanske bättre än krogen

• Jag spanar in en kille på bussen och intar sätet bredvid honom – trots att det finns många lediga säten runt omkring. Känns något skumt.
– Äh, hej! säger jag.
– Hej! säger han och ler glatt.
– Åker du ofta den här bussen? frågar jag.
– Ja. Och du?
– En del.
– Du, jag är ledsen, men jag kommer nog inte ihåg vad du heter, säger killen och fortsätter le.

Pinsamhetsfaktor: 2. – Efter att vi rett ut att vi inte känner varandra snackar vi på ett tag. Riktigt trevligt. Kanske ett bättre alternativ än krogen?

Johan: Claes Göran har så rätt, så rätt

• När mobilen tjuter i min hand vänder jag mig till mannen bakom mig.
– Skulle du kunna ta det här? Det är en jättejobbig tjej.
När han återfått sansen replikerar han:
– Stäng av den.
Så rätt han har, Claes Göran.

Pinsamhetsfaktor 2. Jag börjar bli varm i kläderna.

Josefin: Folk verkar vana vid knäppisar

• Det ringer på högsta volym.  Tjejen bredvid tittar upp efter typ tionde signalen.
– Kan inte du svara åt mig? frågar jag. Killen som ringer är så otroligt jobbig.
Hon svarar förvånat:
– Pröva med att lämna ut fel
nummer nästa gång.

Pinsamhetsfaktor: 2. Folk verkar vana vid knäppa människor.