Att den borgerliga regeringen är impopulär har alla märkt och det är knappt man längre träffar någon som vill erkänna att de röstade på regeringspartierna. Till och med mina katter ser numera ut som om vore socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister, fast de är sådana individualister och aldrig bryr sig om sina medkatter. Varför det går dåligt för regeringen inser de flesta, utom opinionsbildarna på borgerliga ledarsidor, som inte alls förstår vad som händer. Och de kan heller inte förstå det, de saknar tankeredskapen. De vet inte ens om att det finns en bred arbetarklass i detta land – från lägre tjänstemän i TCO till LO-medlemmar – som tycker att social jämlikhet är det viktiga. De tror att det enbart finns individer i ett samhälle.

Är den samlade oppositionen värd att leda med så höga siffror i opinionsmätningarna? Har den kommit med något som förtjänar detta? Nej. Socialdemokratin lever nu högt på det berättigade missnöjet mot regeringen. Mona Sahlin gör visserligen ganska bra ifrån sig i debatterna, men att knysta om någon litet mer radikal politik vågar hon inte. På ett sätt förstår jag henne. Minsta antydan om litet höjda skatter eller mer fördelning utlöser ju höga rop från alliansen om att hon är traditionalist och inte vill förnya sig. Förnyelse har blivit liktydigt med mer av marknadstänkande. Trots att det är det som politiker sysslat med i snart trettio år i hela västvärlden. Det är ju förnyelsen, dvs skattesänkaridéerna och utförsäljningsidéerna, som blivit gamla vid det här laget.

Nej, mitt råd till oppositionen är: Sluta prata dagspolitik ett tag! Titta inte åt höger, men titta heller inte till vänster: Blicka nedåt istället. Försök att fylla era organisationer med nya människor. Jag vet, det är svårt. Men knacka dörr. Rör er på gatorna. Starta fria diskussioner om socialism, ekonomisk demokrati eller kring så här konkreta frågor: Kan vi sänka standarden för att rädda miljön? Borde det anställas 100 000 eller 200 000 i offentlig sektor? Eller vad som helst som går utanför den dagspolitik som ändå står där och stampar kring den förlegade dagordning som sattes på åttiotalet av marknadsliberalerna men som fortfarande kallas förnyelse. Och katterna jamar med mig. 


+ Byggföretaget i Malmö som lät 40 polacker sova i en trång barack. Baracken brann ner. Jag vill se 40 företagsledare sova i en husvagn.

– Känslan av att republikanernas startfält i primärvalen till det amerikanska presidentvalet är ovanligt klent.