Det var inte så länge sen, bara några år, som ledande liberaler och företagsledare gärna hänvisade till Kina som något av ett föregångsland.

Förre folkpartiledaren Lars Leijonborg vallfärdade till och med dit och skrev en bok om landet där han knappt nämnde förtrycket och ännu mindre skrev om hur regimen konsekvent slog ner varje försök att bilda fria fackföreningar. Kina var, för honom, miraklet som kunde inspirera oss tröga svenskar till att anstränga oss litet mer i den globala kapitalismen.  

För många anhängare av en doktrinär marknadsliberalism är ju Kina ett eldorado: Ingen demokrati och inga fackföreningar som hindrar vinsterna. Ett odemokratiskt kommunistparti i kombination med fri kapitalism – kan en marknadsfantast begära mer? Samma attityd präglade länge även synen på Burma, där många utländska företag investerat: Det västliga kapitalet hoppades på trygga vinster under en stabil militärdiktatur.

Men den kinesiska regimen är i dessa dagar en smula nervös. I den långa kinesiska historien har, sedan tusen år före Kristus, begreppet Himlens mandat spelat en betydande roll.

Dynastierna har kunnat sitta tryggt vid makten så länge de någorlunda sett till att landet fungerat och massorna inte haft det för tungt. När de inte klarat det, när de mist Himlens mandat, har dessa dynastier kunnat sopas bort av väldiga uppror.

I dag har Kinas ekonomiska tillväxt klyvt landet i en ännu liten – relativt sett, ty allt i Kina är väldigt! – välmående medelklass å ena sidan, och å den andra ett kvarvarande hav av fattigbönder och hårt utsugna industriarbetare. Bråk, upprorsungar, mindre konflikter inträffar ideligen på fabrikerna men facklig aktivitet slås brutalt ner av polis och militär. Det borde förresten införas ett förbud mot att tala om det ekonomiska miraklet i Kina – det är inget övernaturligt mirakel; vad det handlar om är hård exploatering av billig arbetskraft.

Den kinesiska regimen är nervös. Det är bra. En politisk bojkott av själva OS-invigningen borde vara självklar. Det vore också bra om kritiken av bristen på mänskliga rättigheter i Kina också inbegrep kritik av vad företagen i landet tillåts göra mot sina arbetare men om det talar sällan liberaler. De vet ju dessutom att den dag miljoner och åter miljoner kinesiska arbetare tillåts att organisera sig, ja då kommer maktbalansen i världskapitalismen mellan arbete och kapital att skifta radikalt – vad sägs om ett kinesiskt LO med 100 miljoner medlemmar? 

+ Vi ska skaffa en hund. Hoppas bara att våra katter också ser det som något positivt…

– Varken Mora eller Leksand gick upp i Elitserien i hockey. En elitserie utan ett dalalag är ingen elitserie.