Inrikes kommunikation får inte avlyssnas enligt den nya signalspaningslagen. Men hur det ska genomföras i praktiken är oklart.
– Jag tycker att själva lagen har extremt låg kvalitet och fattar inte hur den kan ha passerat både näringsdepartementet och lagrådet, säger Patrik Fältström, ett av regeringens IT-råd och internetexpert.
På tisdag röstar riksdagen om det nya lagförslaget och mycket pekar på att det då blir verklighet.
Lagtexten säger att den som har en tråd över landets gräns ska leverera signalerna till en samverkanspunkt där Försvarets radioanstalt, FRA, tar emot den. Denna formulering har dock stora brister anser Patrik Fältström.
– För det första äger ofta inte tele- eller internetoperatörer själva sladden. De fiber som går i Öresundsbron ägs troligtvis av Öresundskonsortiet. Vilka ska då leverera signalen till FRA?
Hans andra invändning är att signalen inte är närmare definierad. Det skulle kunna åsyfta ljuspulserna i en fiber, som i så fall FRA får koda av, eller de IP-paket som modulerats till ljuspulser.
Den tredje invändningen är att ingen vet var FRA:s samverkanspunkter ska ligga.
– Någon, som vi inte vet vem det är, är alltså skyldig att samla in de odefinierade signalerna och leverera dem till okänd plats, säger Patrik Fältström.
Rickard Falkvinge på Piratpartiet är kraftig motståndare till lagförslaget och menar att även inrikes trafik skulle kunna nå samverkanspunkterna. Trafik mellan svenskar går ibland över utländska servrar, men han menar dessutom att inhemsk trafik som inte gör det också blir granskad av FRA.
– Redan när de sorterar ut den utländska trafiken gör de ett intrång, säger han.
Om trafik sker mellan två operatörer där den ena täcker mer än ett land föreligger i teorin även risken att inhemsk trafik skickas vidare till FRA.
– Lagen har inte tillräckligt med substans, jag förstår inte hur de ska hinna klart till januari nästa år, säger Patrik Fältström.




Blogga om artikeln. Kopiera länken till blogginlägget!


Kommentera artikeln)