De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på internet. Generation Y sätter nu sina avtryck i sam­tiden. I Metros serie granskas 80-talisterna. I dag: Därför mår de så dåligt.

Stress, ångest, sömn­problem, huvudvärk, ont i magen … De senaste åren har larmrapporterna om ungas psykiska ohälsa avlöst varandra.
– Att bli vuxen är en psykologisk utvecklingskris, säger Gunnel Jacobsson, psykoanalytiker på Psykoterapiinstitutet i Stockholm.
David Khabbazi, född 1980, berättar om natten när han fick skjutsa sin kompis till psykakuten. Tjejen hade gjort slut, och han skulle ta livet av sig.
– Jag tror inte att vi har verktygen att hantera de här livskriserna, säger han.
Gunnel Jacobsson har forskat om vad som händer under tiden som ung vuxen.
– Den typ av problem som jag märker att 80-talisterna brottas med är olika viktiga val i livet. Känslan av att andra uppfattar en utifrån vad man väljer har stor betydelse, säger hon.
Karin Enqvist och Maria Edlund jobbar på Unga Vuxna, en psykoterapimottagning för unga mellan 14 och 26 år och deras föräldrar i Stockholm.
– När det finns så mycket val och möjligheter tror jag att det kan leda till en handlingsförlamning, sä­ger Karin Engqvist.
David Khabbazi, som jobbar som eventansvarig på två tidningar, känner igen mycket av sig och sina vänner i den bilden.
– Det är mycket prestationsångest. Om du inte syns så finns du inte.
I dag har han lärt sig att tacka nej.
– För två år sedan tackade jag ja till allt, för att göra alla glada och för att själv synas. Nu har jag lärt mig att tidsoptimera och prioritera, säger han.

Allt fler unga vuxna besöker akutmottagningen på universitetssjukhuset i Lund. Mellan 2005 och 2007 ökade antalet patienter mellan 20 och 30 år med 30 procent – tio procentenheter mer än gruppen mellan 60 och 70 år.
– Alla har ju rätt att söka sjukvård, men man kan uppleva att det inte alltid är så allvarliga besvär, säger akutläkare Stefan Bodetoft.
Även på psykakuten vid Capio S:t Göran i Stockholm märker man hur gruppen unga vuxna växer. Och problemen man söker för är nya.
– Man tror att man har en depression, men det är flickvännen som gjort slut, säger David Eberhard, ­chefs­­över­läkare Norra Stockholms Psykiatri och fortsätter:
– 70- och 80-talisterna har haft det ganska bra och aldrig varit utsatta för jobbiga saker.
80-talisterna har curlats av både samhälle och föräldrar och fått höra att de kan göra och bli vad som helst, att allt löser sig, och att det värsta som finns är att inte vara lycklig.
– Har man blivit itutad från början att man ska vara konstant lycklig, blir olycka ett onaturligt tillstånd. När en person då inte kan lösa ett problem längre så reagerar man med förvirring. Det finns en förväntan att samhället ska ta hand om allt, säger David Eberhard.

När det blir svårare att få jobb blir det förmodligen viktigare att prestera bra i skolan, välja rätt utbildning och plugga vidare, vilket skapar press.

Valmöjligheter
Samhället blir mer och mer finuppdelat vad
gäller allt från utbildning och arbetsmarknad till tv-kanaler, vilket sätter press på unga
att göra rätt val och att se
till att ha förutsättningar att göra rätt val (exempelvis bra betyg).

Vuxenritualen
I dag är det inte lika tydligt som tidigare när man blir vuxen, vilket leder till förvirring och ibland kris.

Neddragningar
Färre kuratorer och vuxen personal på plats i skolorna och runt­om­kring unga.

Samhället
I informationssamhället finns till exempel möjligheten att ställa sin egen diagnos bara ett klick bort på nätet. Egentligen borde informationen göra att man söker mindre sjukvård, men i stället plockar man upp undantagen.

Curlingen
De är den första curlinggenerationen. Generellt har 80-talisterna vuxit upp i en trygg miljö där de blivit omhänder­tagna av samhälle och föräldrar som hellre vill vara kompisar, vilket kan göra att man inte känner ansvar för sin egen situation.

Idealen
Bilden att alla ska sikta mot stjärnorna – och lyckas komma dit – stressar unga och kan leda till hand­lingsförlamning om man misslyckas eller inte känner att man når dit.

Källor: 1–2 Statens folkhälsoinstitut & CHESS, Stockholms universitet/Karolinska Institutet; 3–4 Gunnel Jacobsson, psykoanalytiker; 5 Stefan Bodetoft, akutläkare Universitetssjukhuset i Lund;
6 David Eberhard, chefsöverläkare Norra Stockholms Psykiatri; 7 Karin Enqvist och Maria Edlund, Unga Vuxna.