Låt den rätte komma in
••••
Dramarysare. Ett snöigt, vinterkallt Blackeberg 1982. Mobbade tolvåringen Oskar får en mystisk ny granntjej som luktar annorlunda, inte fryser och bor bakom övertäckta rutor med en märklig äldre man.
Regissören Tomas Alfredson har sagt att han inte är intresserad av skräckfilm. Kanske är det därför hans filmatisering av John Ajvide Lindqvists rosade vampyrroman blivit så lyckad? Tröttsamma genreklichéer lyser med sin frånvaro och i stället får vi något eget. En både intim och storslagen filmupplevelse som mystifierar, skrämmer, men också griper. Brutala scener varvas med den varligt skildrade relationen mellan två outsider i en grym värld.
Nykomlingarna Kåre Hede-brant och Lina Leandersson har en särdeles kemi och är så övertygande i sina roller att man blir uppslukad när de är på duken. Och Per Ragnar gör en av de kusligare gestalter vi sett i modern svensk film – just hans valhänthet gör honom paradoxalt nog mer skrämmande.
Den som väntar sig en effektspäckad actionfest blir besviken – här används subtila grepp och oroande antydningar, men när våldet slår till blir effekten desto starkare.
Med sin originalitet och sina exotiska bilder är det inte konstigt att filmen redan blivit en snackis i USA. Jag hyser föga hopp om att den amerikanska remake som det finns planer på ens kommer i närheten.
C-G Karlsson
Blogga om artikeln. Kopiera länken till blogginlägget!
8 kommentarer)
