Anita Mäntyniemi och Susan Kure Qvarnström vet hur det är att leva med sorg och saknad. Deras verklighet slogs i spillror när de förlorade sina söner och blir aldrig sig lik igen. 

Nu är de kontaktpersoner i Febe i Landskrona, en självhjälpsgrupp för föräldrar som mist barn. 

– Vi bär alla på en ryggsäck med konstant sorg, saknaden maler i skallen dygnet runt. Vi behöver alla något som hjälper oss att orka finnas kvar i livet för våra familjer, säger Anita. 

Hon miste sin son Mattias för tio år sedan, när han var 17 år, i en akut hjärtmuskelinflammation. Susan förlorade sin Daniel i en trafikolycka då han var 23 år och nyss blivit pappa. 

– Det finns ingen som helst mening med att Daniel dog. Om det är något enda gott som kommit ut av det är det att jag nu kommit så långt att jag nu kan hjälpa andra. För mig finns det trots allt något läkande i det, säger Susan.

Landskronaavdelningen har ett 30-tal medlemmar och Febe finns även i Kristianstad. 

– Egentligen hade det behövts föreningar i alla städer. Det trillar in medlemmar hela tiden, tyvärr, säger Catrin Jivert i riksstyrelsen.

Nu tar Febe kontakt med olika begravningsbyråer i Skåne för att visa att de finns.

– Den som just drabbats söker inte själv efter hjälp. Men det kan betyda så mycket om någon känner till oss och kan förmedla kontakt, säger Susan.

På träffarna kan föräldrarna dela sorg och glada minnen, och prata om barnen som aldrig upphör att vara närvarande trots att de lämnat jordelivet.

Det kan dröja innan en ny medlem orkar vara med på ett möte, säger Susan. 

– Ingen vill tillhöra kategorin föräldrar som förlorat barn. Det blir så påtagligt då att ens barn inte finns längre. Han är inte på resa och kommer aldrig hem igen.