Fem album, en Grammis-belönad barnskiva och omtyckt inte bara i Sverige, utan- även i Danmark och Norge. Lägg därtill tre romaner. 

Något slags Ulf Lundell? Nej, det är bara Oscar -Danielson, en av svenskt musiklivs doldisar, som har gjort det som känts rätt. För honom. 

– Jag har andra drivkrafter än att bli stjärna och tjäna- pengar. Det har aldrig varit något alternativ för mig att lägga av om en låt inte blir en hit, säger han och fortsätter:

– Det är väldigt roligt att vara kompromisslös och märka att det funkar. Jag vet folk som har varit med -sedan första skivan.

Oscar Danielsons musik befinner sig i ett jazzklingande vislandskap. Texterna är lågmälda och humor-istiska-. Han nämner Hasse & Tage och Monica Zetterlund som inspiratörer när han en gång valde att satsa på en -artistkarriär i stället för klassisk gitarr.

På onsdag släpper han samlingsskivan ”Fina år 1996–2011”. Innan dess, på lördag, spelar han på Victoria-teatern i Malmö, hans debut i staden om man inte räknar med barnkonserten under Malmöfestivalen i somras.

– Jag har spelat mycket i Danmark och Köpenhamn, och då kommer det alltid över folk från Malmö. Jag har så klart tänkt spela i Malmö också. Det är verkligen på tiden.

Vad gör du efter samlingsskivan?

– Jag kör på. Som vanligt. Nu håller jag på med ett bokprojekt. Men det kan ta flera år, säger han.