Förra veckan såg jag en båt i en hamn. På seglet svajade ordet Belle Epoque. Där jag befann mig, i krisens Lissabon, fick det vackra uttrycket en vemodig smak på tungan. Det nostalgiska begreppet myntades i första världskrigets Frankrike och är ett minne om den goda tiden vid 1800-talets slut. 

Tiden då världen gav oss filmen, cykeln, vi började leva längre, dansade på kabaréer, fick motorer, fackföreningar och impressionistkonst vi aldrig tidigare sett, och en teknisk överoptimism som till slut drunknade med Titanic – tog med sig Europa i djupet och lämnade endast ett minne om den vackra tiden. Om jag just nu befinner mig i Sveriges Belle Epoque, där jag sitter, på en hög stol vid ett barbord och blickar ut över Möllans mest hektiska krogkorsning kommer jag minnas den med en dåromantisk suck. 

Jag kommer tänka på en cykeltur förbi nybyggen i västra hamnen, genom ett sommarsvalt myllrande Malmö. Hur jag slår en blick in mot Tempo för att se vem som är ute en vanlig vardagskväll, rättar till klänningen från de världsomtalade modeskaparna från Malmö, Altewai Saome, och går in på restaurangen vars vinbar på uteserveringen vittnar om festglada välfyllda kvällar och hur jag beställer ett glas torrt och bubbligt, bara för att jag kan. 

Här är inredningen vacker, gästerna vackra och till och med rören på toaletten har ägnats en tanke vid utformningen. Kockarna Matan Levy och Erik Östman har dammat av de avancerade köksmaskinerna och använder tekniken med säkrare hand än tidigare kockar här och kyparen är noga med att få med alla detaljer i sin presentation vid bordet. 

Här finns alltid tre rätter på menyn och två desserter, och man kan få alltihop som mellanrätter till ett bra pris. Denna vecka serveras agnolotti; pastakuddar fyllda med en något grynig getostfyllning. Köket visar större höjd när det kommer till en brässerad grissida och fläskläggsterrin samt en ungsbakad hälleflundra som serveras i en absolut magisk misosoppa med precis sälta, på en bädd av krispig pigg fänkål och friterade roliga kapris som sätter det ljuva Belle Epoque på minnet. 

Ett helt naturligt vin, som gärna fått serveras kallare, minner ytterligare om det goda livet och när kvällens dj börjar vända plattor, gästernas blickar riktas mot cocktailmenyn, belysningen sänks och stämningen höjs från middagslugn till festgung känns dåliga tider mycket långt bort. Jag har aldrig ätit så bra här som jag gjorde i dag.