Fakta: Isabellah Andersson

Född: 12 november 1980 i Kenya.

Bor: Vilshult utanför Olofström, Blekinge.

Klubb: Hässelby SK.

Familj: Gift med tränaren Lars Andersson. De har tillsammans dottern Beyonce, 7 år.

Bakgrund: Kom till Sverige från Kenya 2004, blev svensk medborgare 2009.

Meriter, maraton: EM-brons 2010 (från början femma, men till slut medaljör efter två senare dopningsdiskvalificeringar). VM-sjua 2011, 17:e i OS 2012.

Personbästa, halvmaraton: 1.10,30 (svenskt rekord). Maraton: 2.23,41 (svenskt rekord).

Isabellah Andersson fick skadekänningar redan efter några kilometer och fick stanna för att stretcha flera gånger under "Varvet", där hon till slut sprang i mål på 1.16,21. Men till slut räckte det ändå till ett SM-guld i halvmaraton, hennes 30:e SM-guld hittills i karriären.

– Jag har haft problem med en bristning tidigare på samma ställe, det känns ungefär lika nu, säger 35-åringen efteråt, med en ispåse hårt lindad mot vänsterlåret.

Inget OS

Den befarande skadan är den senaste i raden av otursamma långlopp för henne i år.

Inför Dubais maraton i januari blev hon sjuk och tvingades avstå och i Tokyo i slutet av februari missade hon den tufft satta OS-kvalgränsen med två minuter. I stället gjorde hon ett nytt försök i Rotterdam mindre än två månader senare, men tvingades bryta efter halva sträckan.

Därför blir det ingen maratonstart i Rio de Janeiro för 35-åringen.

– Jag är ledsen och sur, men jag kan inte tvinga dem att skicka mig, säger hon.

– Det är tråkigt, OS var mitt stora mål.

Det som svider lite extra, berättar hon, är att den svenska kvalgränsen 2.28 är betydligt tuffare än Internationella friidrottsförbundets 2.45.

– Jag har inte kvalat in, så är det. Men Rotterdam var mer tvång. Jag hade själv inte valt att springa där, utan kände mig tvungen. Men det är inget jag kan göra, säger hon.

Hoppas på EM

Närmast – om låret håller – väntar Stockholm maraton och sedan en satsning på en EM-medalj i Amsterdam i juli, där en ny halvmara står på programmet.

Om det blir en satsning mot OS i Tokyo 2020 återstår att se.

– Jag blir ju äldre varje dag. Fast de bästa som Frankrike och Italien skickar till OS, de är nog omkring 40. Så varför inte, säger hon.

– Men de har ju en annan kvalgräns.