Fakta: Svenskarnas starttider

12.45: Mikael Lundberg, Denny McCarthy, USA, Aron Price, Australien.

13.18: David Lingmerth, Patton Kizzire, USA, Yuta Ikeada, Japan.

18.30: Peter Hanson, Tim Wilkinson, Nya Zeeland, Thitiphun Chuayprakong, Thailand.

18.41: Sebastian Söderberg, Zach Edmondson, USA, Kent Bulle, do.

18.52: Alexander Norén, Tony Finau, USA, Jason Kokrak, do.

20.09: Henrik Stenson, Phil Mickelson, USA, och Justin Rose, England.

Fakta: US Open

För 116:e gången avgörs US Open för herrar.

Veckans tävling spelas på Oakmont CC, i Plum strax utanför Pittsburgh. Banan är 6 601 meter lång och har par 70.

För de 156 startade finns det 10 miljoner dollar att spela om, motsvarande 83 miljoner kronor.

De senaste segrarna är Jordan Spieth, USA, 2015, Martin Kaymer, Tyskland, 2014, och Justin Rose, England, 2013.

Hanson har inte spelat en major sedan Masters 2014, men efter åtta raka från tv-soffan är det tack vare en bra kvaldag nu dags för en comeback på den riktigt stora scenen igen.

Men hur tusan ska det gå?

– Jag tror det kan gå bra. Jag tog det andra varvet i Nordea masters som träning inför US Open, och då gjorde jag sex birdies på åtta hål. Det finns ju där, det gäller bara att koppla på det.

Har alla bitar

Där är tydligen svårigheten.

Att hitta den där på-knappen, liksom.

– Ja, jag slår bra golfslag, men spelar inte så bra. Jag förstår att det låter lite konstigt, men jag ska försöka förklara vad jag menar. Jag har liksom alla bitar i spelet. Min "ballstriking" är bra, jag puttar bra, men jag får liksom inte ihop alla bitarna. Jag tänker för mycket på här och nu (pekar nedåt) och inte tillräckligt mycket på där borta (pekar dit bort). Det blir mycket processtänk, vilket hämmar resultatet i slutändan.

Lite orolig

Hanson har rasat rejält på världsrankingen. hans 2015 var mer eller mindre ett bortkastat år sedan han tvingats vila nästan hela 2014 på grund av ett diskbråck, men under 2016 har han visat på bra form.

I alla fall stundtals.

– Det här är en märklig sport, och jag förstår att den måste vara frustrerande att skriva om, för man kan spela jättebra och göra en dålig score, och spela sämre och få en bra score. Så samtidigt som resultatet är det som man kämpar för att få så bra som möjligt så är det viktigt att man jobbar med hela processen för att nå dit.

TT: Hur orolig är du att inte hitta tillbaka till den nivå du har varit på?

– Jag är inte orolig för mitt kunnande, jag slår bollen lika bra nu som jag gjorde 2011 när det gick som bäst, men jag är lite orolig att jag inte ska kunna ta fram det när det behövs. Man har ju sin verktygslåda att ta till, men eftersom jag var borta ett år så jobbar jag lite extra mycket med varje del i den. Då missar jag målet där borta istället. Men det ska bli kul att spela Oakmont nu, den var riktigt tuff senast vi var här (2007). Hoppas det kan passa mig.

US Open inleds på torsdag på Oakmont CC i Pennsylvania. Och precis som det brukar vara på en US Open-bana kommer svårigheterna främst handla om den tjocka ruffen. Oaklands ruff sägs vara den allra tjockaste.

"Den är som en ruff på steroider", säger Daniel Berger på Twitter.