Fakta: Patrik Kittel

Född: 10 juni 1976.

Bor: Nottuln, Tyskland.

Familj: Gift med Lyndal Oatley.

Klubb: Tranås Ridklubb.

OS-meriter:

London 2012: 14:e kür och GP special, femma i lag med Scandic.

Hongkong 2008: 24:a GP special och fyra i lag med Floresco.

Övriga mästerskapsmeriter:

VM 2014: 17:e GP special och sexa i lag med Scandic.

VM 2010: 42:a i GP och tia i lag med Scandic.

EM 2015: 14:e i GP och femma i lag.

EM 2013: 13:e i küren, 17:e i GP special och femma i lag med Toy Story.

EM 2011: Brons i küren, femma i GP special och fyra i lag med Scandic.

Övrigt: Sju världscupfinaler, som bäst fyra i Göteborg i våras med Scandic.

Personbästa:

GP: 78,000 procent, i Hagen 2015.

GP special: 78,333, i Lingen 2011

Kür: 83,429, i Rotterdam 2011.

Rider i OS: Deja, tolvårigt sto. Startid 17.03 i lagtävlingens Grand prix på torsdagen.

Titt som tätt fastnade han i småsaker och lade krut på sånt som var som det var och som han inte kunde ändra på. Det kunde vara allt från hur blomsterarrangemangen var placerade till nivån på ljudet i högtalarna och från var fotograferna tog sina bilder.

Inget underligt i sig, dressyrryttare har en tendens att vara lika känsliga som kusarna de sitter på. Men det kan stjäla delar av det fokus som måste riktas mot annat, mot prestationen, det förfinade samarbetet med hästen, relationen till domarna.

Dressyr är trots allt en bedömningssport. Har du inte domarna med dig blir du aldrig en vinnare.

Känner sig lugnare

Inget annat mästerskap framkallar stresshormoner som ett OS. När Kittel och hans nioåriga sto Deja skrittar in i manegen i Deodoro på torsdagseftermiddagen blir det för tredje gången under de fem ringarna. Det är nu han känner att han varit med förr.

– Jag hetsar inte upp mig, jag brusar inte upp så som jag gjorde i London eller i Hongkong när man var helt hysterisk, naturligtvis för att man var innerligt nervös. Nu vet jag lite grann hur det är. Vet att det är köer, att det tar tid med bussar, säkerhetskontroller.

– Det gör mig bättre förberedd och det ger en viss trygghet. Förr var det mycket känslor om det hände något och man blev irriterad. Nu låter jag mycket mer glida av mig, säger Kittel.

TT: Insikter du nåtts av själv eller fått hjälp med?

– Man blir väl äldre och visare, men vi har mycket hjälp av Kjell Enhager (mental tränare), en fantastisk människa som har hjälpt oss enormt mycket med lagsammanhållning. Och inte minst mig personligen. Det kommer att betyda mer eftersom jag hoppas att han fortsätter.

Åker med

TT: Är du så förberedd du kan vara?

– Det tycker jag. Det har gått enligt planen.

Den lades för några år sedan. Deja skulle ta över efter Scandic, numera pensionär.

– Hon gick EM men OS har alltid varit målet med henne sedan vi började. Nästan från London. Nu är vi här och det gör att jag känner mig glad och tacksam för att planen blev som jag hade tänkt mig. Oftast blir det inte så. Hästen känns i fin fas, men man vet aldrig. Det är så svårt att spekulera. Först och främst är det viktigaste att vi alla gör en bra laginsats.

– Individuellt får vi se. Deja har gjort en bra säsong, generellt sett, men du vet hur man säger: "a new game is a new start". Man kan inte göra annat än att rida.

TT: Deja kontra Scandic?

– Väldigt olika hästar. Deja är väldigt trygg i sig själv. Scandic var "macho" på ett sätt men samtidigt lite rädd och försiktig. Deja är mer en "äger-banan-häst". Hon är lättare för du vet på ett ungefär var du har henne. Det viktigaste med henne är att inte ta över, vilja för mycket, utan låta henne göra sitt jobb och så lite som möjligt själv.

TT: Så det är bara för dig att sätta dig i sadeln och åka med?

– Det låter enkelt, men det ska vara planen.