Fakta: Shahrzad Kiavash

Född: Den 23 juli 1983 i Iran. Kom som flykting till Sverige med sin familj 1989.

Bor: Borås.

Idrott: Triathlon, klass PT2.

Klubb: SK Elfsborg.

Funktionsnedsättning: Dubbelamputerade ben.

Meriter: EM-fyra 2016.

Hon önskar att hon i maj 2013 hade kunnat se sig själv i dag. Då hade det inte varit lika jobbigt.

– Det är klart att jag känner att jag har vunnit över det som har hänt mig. Det tog mina ben, men ingenting annat, säger Shahrzad Kiavash.

Kollapsade på golvet

Läkarnas besked, att de var tvungna att amputera hennes båda underben, kom efter en lång sjukdomstid under våren 2012. Det började när Sharzad mådde dåligt efter ett vanligt gympass. Hon gick hem, men det blev bara värre. Huvudvärk, hjärtklappning, andningssvårigheter. Ambulanspersonalen konstaterade extremt hög puls, men trodde att det var stressrelaterat.

Dagen efter kollapsade hon på lägenhetsgolvet, prickig över hela kroppen. Hon hade drabbats av meningokocksepsis, en blodförgiftning till följd av en bakterie.

Dödligheten bland de som drabbas är upp till 40 procent, men efter tretton dagar i respirator vaknade hon. Bakterien var borta, men kroppen i uselt skick. Sakta men säkert återhämtade sig alla organ, men benen gick till slut inte att rädda.

Amputerade igen

– Det hände väldigt ofta förr att jag vaknade och tänkte "har jag drömt?". Och så tog jag mod till mig och kände på täcket för att se om benen var kvar. Det var en stor besvikelse varje gång de inte var där, vilket var varje gång.

Det är drygt fyra år sedan hennes ben amputerades, två år sedan hon började träna triathlon, ett drygt år sedan hon deltog i Stockholm Triathlon. Och ett knappt år sedan hon amputerade högerbenet igen – av fri vilja.

Skälet var Paralympics i Rio 2016. Tillsammans med sina tränare kollade de igenom om det var möjligt att nå tillräckligt bra tider på ett år. I cykel och simning var svaret ja. Men i löpning räckte hon inte till, eftersom hon ständigt kände smärta.

– Så vi tog beslutet att det bästa jag kunde göra var att ta bort den biten av mitt ben som gjorde ont, säger Shahrzad Kiavash, vars ben efter reamputationen nu är lika långa.

– Det var absolut inte självklart, det var otroligt jobbigt att vara tillbaka på sjukhuset och göra ännu ett ingrepp. Men det var ett väldigt bra beslut.

Sent Paralympics-besked

I april hade benet läkt tillräckligt för att hon skulle kunna börja träna. En månad senare blev hon fyra i sin mästerskapsdebut på EM. Och på söndagen startar hon i Paralympics.

– Det är så overkligt. Det är överväldigande och helt fantastiskt.

Hon blev uttagen så sent som för några veckor sedan, när det stod klart att hela den ryska Paralympicstruppen stoppas från deltagande.

– När jag fick beskedet så var jag livrädd. I triathlon är alla mycket mer erfarna än jag så jag tänkte "vad håller jag på med?". Men sedan tänkte jag att jag har varit med om så mycket värre, och jag har varit tuff. Det var väldigt orättvist allt det som hände mig. Det här är revanschen.

Hennes plan i Rio är att göra det bästa loppet hon kan, utan att peka på specifika resultatmål. Desto viktigare är det meddelande som hon vill skicka till sig själv för fyra år sedan.

– Att allt det där hon fick gå igenom, och framför allt all smärta, var värt någonting. För det blev mycket större än hon någonsin hade kunnat drömma om.