Det blev lite partaj när den första majortiteln skulle firas.

Henrik Stenson, hustrun Emma och de närmaste samlades i ett stort hus bara låg några hundra meter från golfbanan. Där blev det indisk mat, tårta och – såklart – champagnedrickning direkt ut ur Claret Jug.

– Det här ju liksom golfens Wimbledon, det här är riktigt stort. Jag behöver bara fyra till sådana här så är jag i kapp Björn Borg, säger Stenson när han viftar med bucklan.

Planet till Zürich gick vid 07-tiden på måndagsmorgonen och senare på förmiddagen var det start i en välgörenhetstävling som Sergio Garcias stiftelse anordnar.

Först på onsdag är de i Sverige igen för några dagars ledighet innan det är dags för nästa majortävling, PGA-mästerskapen i Springfield, New Jersey.

– Det kommer bli en mycket mera stressig vecka än jag trodde. Jag hade tänkt koppla av med familjen hemma i Sverige, men vi får se hur det blir med det. Men det är ju bara bra saker, egentligen. och självklart kommer jag göra allt jag kan för att spela bra i PGA-mästerskapen också.

Galet spännande

Den sista rundan av The Open var rejält spännande.

Ledningen gick fram och tillbaka mellan Stenson och Phil Mickelson och det var svårt för tv-publiken att lämna tv-soffan ens för en kort stund.

– Det var ganska rafflande att spela också. Det är en sån grej som sjunker in efteråt. En av de fräckaste matchspelsituationer i en major någonsin och det mot en motståndare som är en av de bästa som någonsin spelat det här spelet de senaste 20 år. Det är klart att komma ut som segrare i det ger en otrolig stolthet, säger han.

Vill man leta viktiga ögonblick under rundan som avgjorde så går det.

Skaka av sig

Stenson själv är mest nöjd med avslutningen.

– Ja, järnfyran på 17:e, helt klart. Efter de fina birdiesarna på 14 och 15 så visste ju jag att han skulle göra birdie på 16, jag måste göra birdie där för att behålla de två slagens ledning. Sen så vet vi ju att 17 är otroligt svårt korthål, det var skönt att se den gå rakt på flaggan. Det var det viktigaste på slutet, efter alla de andra bra grejorna hade hänt, säger han.

TT: Du inledde ändå rundan med ett slags ledning men tappade två slag på honom redan på det första hålet. Enligt alla idrottslogik borde segern försvunnit där?

– Det var ju bara att skaka av sig det så fort som möjligt, det finns ju inget annat att göra. Det gjorde jag med en bra järnsexa och sen tryckte jag i den putten direkt därefter, så det var ju skönt att sätta den. Det var fram och tillbaka hela vägen där egentligen tills jag kopplade lite grepp. Vi har bara börjat det här, eller hur? Du vet ju aldrig vad som kan hända när du öppnat dammluckorna.